I dag är det ovanligt för personer som bor på särskilda boenden att få möjlighet att prata om vad som är viktigt för dem i livets sista tid.
Åsa Mikaelsson Olsson har nyligen disputerat vid Karolinska institutet och har i sin avhandling undersökt möjligheterna att införa proaktiva samtal om vård och omsorg i livets sista tid. Samtalen genomfördes med hjälp av verktyget Döbra-korten, som består av 37 kort med olika påståenden om vad som kan vara viktigt den sista tiden i livet.
Resultaten visar att samtalen bidrog till att stärka relationerna mellan de boende, närstående och personalen, som dessutom fick bättre förståelse för vad vård och omsorg i livets sista tid kan innebära. Boende och närstående beskrev konversationerna som meningsfulla.
En avgörande faktor till att de proaktiva samtalen var så framgångsrika var personalens drivkraft som gjorde att de hittade tid i vardagen åt detta.
– Personalen visade en inneboende vilja och drivkraft att ge en god vård och omsorg, vilket bidrog till implementeringen av de här proaktiva samtalen. Under arbetets gång byggde personalen kompetens och var slutligen väl positionerade för att ha proaktiva samtal om livets sista tid, tack vare sitt vardagliga arbete med boende och närstående, säger Åsa Mikaelsson Olsson.
Samtalen gjorde också att personalen, de boende och närstående kunde lära sig av varandra och reflektera tillsammans.
Även personer med kognitiv svikt uppgav att de kunde uttrycka sina värderingar och prioriteringar med hjälp av samtalsverktyget. Korten bidrog med struktur och vokabulär, vilket var särskilt viktigt vid samtal med personer med kognitiv svikt.
– Korten bidrog också till att de boende fick möjligheten att hålla i taktpinnen och styra konversationerna dit de ville, när de ville det. På så sätt bidrar korten till att undvika att samtalen styrs av personalen, säger Åsa Mikaelsson Olsson.
Men de proaktiva samtalen kommer inte utan utmaningar. Både personalen och de boende var ibland oroliga för att göra varandra obekväma och personalen upplevde också att det var svårt att få tiden att räcka.
– Bristen på tid är ett återkommande problem inom äldreomsorgen. Drivkraften hos personalen var en viktig komponent bakom samtalens framgång, men då är det också avgörande att de får tid och resurser till att genomföra och implementera samtalen. Här är ledarskapet och organisationen viktigt. Därför behöver både kollegor och chefer förstå vad proaktiva samtal innebär och vad de kan bidra med, säger Åsa Mikaelsson Olsson.
MAI ENGSTRÖM
