Den växande andelen äldre personer i befolkningen innebär sannolikt att andelen äldre transpersoner också kommer att öka. Nu visar en avhandling från Mittuniversitetet att både socialarbetare och äldre transpersoner är osäkra inför framtida möten med varandra.
– Socialarbetarna som deltog i en av avhandlingens delstudier vill ställa frågor till äldre transpersoner för att kunna erbjuda rätt insatser, men var osäkra kring hur de kunde göra detta utan att riskera att kränka dem, säger Sofia Smolle, som har skrivit avhandlingen.
Hon har intervjuat 16 socialsekreterare och åtta transpersoner över 65 år. Resultaten pekar på att det finns begränsad kunskap om äldre transpersoners behov och erfarenheter, både i socialt arbete som forskningsfält och som yrkesområde.
Socialsekreterarna uttryckte oro över att ställa frågor om könsidentitet och könsuttryck samt specifika behov. De uppgav att de gärna ville lära sig mer om äldre transpersoners erfarenheter och behov, men att faktorer inom den egna verksamheterna inte ger de möjligheterna, exempelvis prioriteras sällan frågor som rör äldre transpersoner.
Samtidigt visar en annan delstudie att äldre personer själva är osäkra kring vad de vågar berätta eftersom de inte vill utsättas för ett negativt bemötande.
– I värsta fall kan denna ömsesidiga osäkerhet leda till att en äldre transperson inte får den insats som den behöver eller har rätt till.
Sofia Smolle hoppas att avhandlingen väcker nyfikenhet och bjuder in till reflektion för personal inom socialtjänsten och verksamheter som erbjuder stöd till äldre personer.
– Jag hoppas också att resultaten når beslutsfattare som har möjlighet att påverka hur verksamheterna organiseras – inklusive yrkesverksammas möjligheter till kunskapshöjning. Ytterst är min förhoppning att resultaten bidrar till att äldre transpersoners kontakter med välfärdsinstitutioner präglas av ökad trygghet och mindre osäkerhet.
