Frida Svedin har nyligen disputerat vid Uppsala universitet. Inom ramen för hennes avhandlingsarbete har hon utvecklat och anpassat ett stödprogram, som kan underlätta vardagen för personer med demens som också lever med depression eller nedstämdhet.
Utgångspunkten i programmet, som kallas Involvera, är att steg för steg hjälpa personer med demens och depression att bli mer aktiva i vardagen, något som kallas för beteendeaktivering.
– Det innebär att man identifierar och uppmuntrar aktiviteter som personen tycker om eller upplever som meningsfulla. Genom att få fler positiva upplevelser kan välbefinnandet öka, vilket i sin tur kan minska nedstämdhet och depressiva symptom. Metoden bygger på en enkel struktur, positiv förstärkning och att anpassa aktiviteter efter personens förmåga och livssituation, förklarar Frida Svedin.
Hon berättar att tidigare forskning visat att många lovande program och behandlingar aldrig når fram till vardagen inom vård och omsorg. Därför var två av Frida Svedins delarbeten inriktat på att undersöka hur Involvera-programmet kan användas i praktiken. Resultaten visar att det finns en rad svårigheter för att införa stödprogrammet i svensk vård och omsorg.
– En central utmaning är brist på tid och resurser. En annan är att demenssymptom kan se väldigt olika ut, både mellan personer och över tid. Det innebär att stödprogrammet behöver vara flexibelt och anpassas efter individens förmåga och behov. Programmet bygger också på att en närstående är delaktig och kan ge stöd till personen med demens, vilket i vissa fall kan upplevas som en belastning eftersom det ställer krav på tid och energi.
Frida Svedin betonar dock att programmet även kan ge positiva effekter för närstående genom att vardagen fungerar bättre för personen med demens.
– Förhoppningen är att programmet ska fungera som ett verktyg i vardagen som kan hjälpa och underlätta, snarare än upplevas som en belastning.
Hon hoppas också att Involvera-programmet, om det implementeras inom vården och omsorgen, kan leda till att fler personer med demens söker hjälp för psykisk ohälsa.
– Stigma kring demens och psykisk ohälsa kan göra att personer med demens och deras närstående inte alltid efterfrågar eller söker psykologiskt stöd. En förhoppning är att stödprogrammet ska bidra till att sänka dessa trösklar genom att stora delar av arbetet sker i hemmet och vardagsmiljön, snarare än i mer formella vårdmiljöer som till exempel sjukhus.
Hon vill att så många som möjligt läser hennes avhandling. Den riktar sig till personer som arbetar med eller möter personer med demens och deras närstående i vardagen.
– Den kan även vara värdefull för organisationer, närstående och andra som vill förstå hur psykologiskt stöd till personer med demens kan utvecklas, säger Frida Svedin.
