Socioekonomi påverkar vilken artrosbehandling man får

Ledsjukdomen artros drabbar var fjärde svensk över 45 år och är vanligast hos äldre personer. I dag finns det inget botemedel mot sjukdomen, och den behandling som finns är till för att lindra symptomen. Grundbehandlingen består oftast av patientutbildning och träning, men det finns också ytterligare former av behandling såsom läkemedel och hjälpmedel, samt protesoperation.

En avhandling från Linköpings universitet visar att en patients socioekonomiska situation kan påverka vilken behandling de får. Patienter med höft- och knäartros med hög socioekonomi oftare hänvisas till grundbehandling. Det i sig innebär att grundbehandlingen för artros inte når personer har lägre socioekonomi, som ofta har en högre sjukdomsbörda. Resultatet förvånar fysioterapeuten Kristin Gustafsson som har skrivit avhandlingen.

– Vi lever i Sverige där vi tror att vi inte har så stora skillnader i socioekonomi, men ändå är det en faktor som slår igenom. Det får oss att tänka på hur jämlik vården egentligen är, säger hon i ett pressmeddelande.

En av delstudierna, där Kristin Gustafsson har intervjuat patienter, visar att de som uttrycker önskemål om operation när de blir hänvisade till grundbehandling, har olika perspektiv på sjukvård och egenvård vid artros. Vissa har ett passivt förhållningssätt, medan andra vill ta kontroll över artrosen. En annan delstudie pekar på att det finns ett samband mellan att de som vill ha en operation eller även har svåra artrossymptom, till slut får ingreppet senare.

– Att kirurgi blir mer aktuellt hos de som önskar operation eller som har mer uttalade symptom är inte så konstigt. Men att högre socioekonomi är en nästan lika starkt bidragande faktor är mer förvånande, säger Kristin Gustafsson.

Sjukvården behöver också lära sig mer om vilket stöd och bemötande patienter med artros ska få, beroende på förutsättningar och personlig inställning till sjukdomen, enligt avhandlingen.

– Sjukvården kan utvecklas om det bättre går att förstå hur olika patienter hanterar sin artros. I dag vet vi inte tillräckligt om varför vissa försämras i sin sjukdom eller får sämre resultat efter operation. Vi behöver förstå vilka faktorer som påverkar och nästa steg är att identifiera de patienter som behöver enklare stöttning och de som behöver ännu mer stöd.