”Mitt perspektiv har alltid varit att skydda de äldre”

När covid-19-pandemins första våg försommaren 2020 nått sin höjdpunkt och kritiken mot samhällets hantering av smittspridningen tilltog, tillsatte regeringen en kommitté med experter som kom att kallas Coronakommissionen. Uppdraget är att utvärdera de åtgärder som vidtagits för att hindra spridningen av covid-19. Bland de som valdes att ingå fanns professor emeritus Mats Thorslund, som sedan tidigt 1980-tal forskat om äldre personer och deras livsvillkor. Han funderade först på om hans medverkan kunde vara kontroversiell, eftersom han på grund av sin oftast kritiska syn på den svenska äldreomsorgen flera gånger utmålats som domedagsprofet av politiker och journalister.

– Jag blev lite förvånad över att bli vald till Coronakommissionen, faktiskt, men det kändes bra att få bekräftat att den inte skulle bestå av politiska representanter. Vi som valdes in var forskare och experter som hunnit långt i karriären.

Med sina 40 år som äldreforskare hade Mats Thorslund det Coronakommissionen sökte: integritet, djup kunskap om äldres levnadsförhållanden och mångårig erfarenhet. Hans intresse för äldre och åldrande springer både ur ren nyfikenhet och en vilja till förändring.

– Min drivkraft har varit att försöka förstå vad som ligger bakom hälsa, sjukdom och död. Men också att medverka till att det finns bättre underlag för politiska beslut och prioriteringar som utgår från verkligheten snarare än glättiga politiska slagord.

Efter en kandidatexamen i socio­logi vid Stockholms universitet valde Mats Thorslund att forska och disputerade 1975 med en avhandling om arbetsförmedlingens roll för olika grupper i samhället.

– Vid den tidpunkten arbetade jag som utredare vid Statistiska centralbyrån, med intervju- och enkätundersökningar om ohälsa och vårdkonsumtion. En sådan var den första stora landsomfattande äldreundersökningen rörande äldres hälsa och levnadsförhållanden, som initierades av regeringen år 1975. Förutom att vi kunde redovisa data och faktiska uppgifter fick jag samtidigt klart för mig att äldreforskningen varken i Sverige eller internationellt var särskilt utvecklad. Det ena ledde till det andra och 1980 fick jag en forskartjänst vid avdelningen för socialmedicin på Akademiska sjukhuset i Uppsala, berättar han

1992 gick så startskottet för ett avgörande initiativ. Mars Thorslund var med och initierade en av Sveriges största befolkningsstudier: Undersökningen om äldre personers levnadsvillkor, SWEOLD. Namnet är en förkortning av engelskans Swedish panel study of living conditions of the oldest old.

– Det började med att vi ville göra uppföljningar på tidigare undersökningar rörande levnadsförhållanden, men den här gången verkligen inkludera de allra äldsta. De tidigare undersökningarna hade satt en åldersgräns vid 75 år, men även många andra äldrestudier hade det.

Efter SWEOLD:s start blev Mats Thorslund också professor i socialt arbete vid Stockholms universitet. 1993–2010 var han forskningsledare vid Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, den forsknings- och utvecklingsenhet som vid starten 1987 var en pionjärinstitution för svensk äldreforskning. Mats Thorslund har också varit med och startat Aging research center, ARC, ett forskningssamarbete mellan Karolinska institutet och Stockholms universitet.

2003 utnämndes Mats Thorslund till professor i socialgerontologi vid Karolinska institutet, en titel som han innehar än i dag – fast med emeritus tillagt sedan 2015. När han blickar tillbaka på forskningskarriären är han trots allt mest stolt över arbetet med SWEOLD-undersökningen.

– Tidigare har det varit svårt att rekrytera doktorander som vill arbeta med äldreforskning, men i dag finns det ett helt annat intresse och annan finansiering för det. Jag skulle vilja säga att de stora studierna som har gjorts inom området, till exempel SWEOLD, har bidragit till förändringen.

I dag leder det ökande antalet äldre i befolkningen till behov av mer kunskap om åldrandet och de samhälleliga utmaningar vi står inför, till exempel hur stora ekonomiska resurser som ska användas till äldreomsorgen.

– En stor brist som har framkommit genom åren, och som var särskilt tydligt från och med 1980-talet, är att de förändringar som gjorts för att möta äldres behov av vård och omsorg sällan baserats på seriösa analyser av hur de behoven sett ut i olika grupper, säger Mats Thorslund.

– Trots att fler forskare blev engagerade och fler vetenskapliga artiklar och rapporter producerades fick vi inte gehör för det resultaten visade. Mitt perspektiv har alltid varit att utgå från verkligheten. Det är synd att andra instanser i samhället inte alltid delat det perspektivet.

På grund av sin ofta kritiska syn på äldreomsorgen har han ibland kallats för en domedagsprofet.

– Det ”smeknamnet” kom nog av att jag var ganska hård när jag medverkade i medier eller var med på seminarier. De tyckte att jag beskrev en bräcklig verklighet och att jag siade om att en domedag skulle ske om inte äldreomsorgen förbättrades, skrattar han och fortsätter med lite mer allvar i rösten:

– Jag har känt att politiker inte riktigt har tagit forskningens resultat på allvar och snarare upplevt att jag överdriver om farorna inom omsorgen och vården av äldre. Men som forskare har jag länge sett att utvecklingen inom äldreomsorgen inte hänger med och har blivit nedprioriterad bland politikernas dagordningar. Det som numera styr utvecklingen av äldreomsorgen och vården av äldre är ekonomin snarare än de äldre personernas behov.

I december 2020 lämnade Coronakommissionen sitt första delbetänkande, som fokuserade på smittspridningen inom äldreomsorgen. Och nog innehöll det svidande kommentarer om den svenska hanteringen av pandemin.

– Det vi i kommissionen såg var inget nytt för oss äldreforskare. Redan innan pandemin fanns det stora strukturella, ekonomiska och kompetensmässiga problem som gjorde att verksamheter var dåligt rustade för att hantera krisen, säger Mats Thorslund.

Ett tydligt problem är att antalet platser på särskilda boenden inte har ökat i takt med behoven i den åldrande befolkningen.

– Allt fler som får plats på ett boende har dessutom demenssjukdom, vilket med rådande utveckling skulle innebära att det till slut knappast kommer att finnas plats för äldre som inte har demenssjukdom.

Förutom antalet boendeplatser pekade kommissionen även på arbetsvillkor, medicinsk kompetens och utrustning som områden där åtgärder behövs för att förbättra livsvillkoren för äldre personer som har vård och omsorg.

– Det är svårt att se positivt på det som har hänt i och med pandemin, men en bra sak är att vi forskare äntligen har fått gehör av politikerna för det vår forskning visat. Äntligen lyssnar samhället på oss, tänkte jag när Coronakommissionen skapades och vi utsågs till ledamöter.