Sveriges framsida fokuserar på förmåga

Coronapandemin har skapat ett sug efter kunskap om äldre och åldrande. En av de forskningsmiljöer som synts mest i media är AgeCap vid Göteborgs universitet. Ingmar Skoog, professor i psykiatrisk epidemiologi och föreståndare för AgeCap, har blivit så mycket kändis som det går att bli i äldreforskarvärlden. Men forskningsmiljön i Göteborg är stor och innehåller en mycket bred flora av forskning om allt från neurokemi till konst, språk, och historia.

AgeCap bildades 2014 av fem forskargrupper, som tillsammans sökte Fortes anslag till forskningscentrum. Initiativtagarna var Ingmar Skoog, Boo Johansson, från psykologi, och Kaj Blennow, neurokemi, som redan hade samarbetat kring den stora befolkningsstudien H70. Dessutom anslöt Synneve Dahlin Ivanoff från arbetsterapi och Björn Halleröd från sociologi. De knöt också Pia Gudmundsson till sig, en utbildad lärare som hade disputerat med en avhandling om depression bland äldre kvinnor. Nu blev hon AgeCaps vetenskapliga koordinator.

– Det har jag aldrig ångrat, jag tycker att det multidisciplinära är fantastiskt, och i och med att jag var disputerad kunde jag se helheten kring forskningen. Jag har hela tiden brunnit för nyttiggörandet, att vi når ut med vår forskning i samhället, säger hon.

En av de tidiga kommunikationsinsatserna blev att skapa en logotyp för AgeCap. Agneta Holmäng, i dag dekan vid Sahlgrenska akademin, föreslog att de skulle ha en ek, som symbol för åldrandet. Tillsammans med sin kollega Therese Rydberg Sterner och en reklambyrå tog Pia Gudmundsson fram det färgglada trädet med ett blad för varje forskargrupp som grundade samarbetet.

– Vi till och med planterade en ek på invigningen av AgeCap. Den har tagit sig otroligt bra, och jag brukar se det bildligt att den har fått fler grenar och tjockare stam, precis som vi, säger Pia Gudmundsson.

2016 växte nämligen AgeCap dramatiskt. Då genomförde Göteborgs universitet satsningen UGOT challenges, som svar på sex globala samhällsutmaningar. Sammanlagt investerades 300 miljoner kronor i sex forskningsmiljöer.

– Vi gick från att vara två fakulteter och fem institutioner till sex fakulteter och 18 institutioner. Det häftiga var att nästan alla som kom med då inte hade studerat åldrande förut. Så vi fick in åldrande i många discipliner där det inte hade funnits förut, och många har börjat jobba med varandra, som aldrig hade gjort det annars.

Pengarna fick grupperna spendera som de ville. Vissa satsade på nya postdoktjänster, andra startade projekt de inte haft resurser till förut. Det viktigaste var att arbetet var multidisciplinärt, ett av Fortes krav från den första utlysningen, och ett av AgeCaps signum.

– Eftersom åldrande är ett så komplext fenomen behöver man många perspektiv. Många av våra forskare upplever att det blir bättre forskning och att de lär sig mycket om andras metoder. Det är inte alltid lätt att kombinera olika arbetssätt och traditioner, men inom AgeCap har man alltid haft en otroligt stor respekt för varandra, säger Pia Gudmundsson.

Utmärkande för AgeCap är också begreppet kapabilitet. Det var Björn Halleröd som föreslog det som en samlande inriktning. Tillsammans började forskarna fundera på vad begreppet kunde innebära inom de olika disciplinerna. Det blev till en vision om gott och värdefullt åldrande, att se potentialen hos den äldre personen.

– Traditionell äldreforskning fokuserar ju oftast på individ­nivå, men vi tog med grupp- och samhällsnivån, tillsammans med kapabilitet. Det ger ett fokus på vad individen kan, och vad den behöver för att kunna det den vill. Då kommer det naturligt att man ser på äldre personer som resursstarka och på vad som är ett värdefullt liv, inte bara ett liv som gör att du kan klara dig.

Man skulle kunna säga att kapabilitet har blivit AgeCaps värdegrund, något som hjälper forskarna att inte bara se äldre som sköra och sjuka. Många känner igen begreppet från Ingmar Skoog, som i sitt arbete med H70-studien myntat uttrycket 70 är det nya 50, och som under hela coronapandemin kämpat för att äldre personer inte ska ses som en enhetlig, och sårbar, grupp.

Blir kapabilitet också ett begrepp som begränsar vilka som kan vara med i AgeCap?

– Nej, det är faktiskt ingen som inte får vara med, det är därför vi är så breda. Vad man än gör inom äldreforskningen så kan man koppla det till kapabilitet. Ungefär som man kan koppla all äldre­forskning till att det i slutändan ska bli bättre för äldre personer.

De senaste forskarna som anslutit kommer från it-fakulteten och filosofiska fakulteten. De har ingen finansiering från AgeCap men är engagerade inom miljön på olika sätt. Det Pia Gudmundsson kan sakna är deltagare från den fristående Chalmers tekniska högskola.

AgeCap fungerar som en centrumbildning med sin hemvist vid institutionen för neuro­vetenskap och fysiologi, belägen i Mölndal strax söder om Göteborg. Förutom Ingmar Skoog och Pia Gudmundsson finns där Tina Jacobsson som är administrativ koordinator. Fram till nyligen har man också haft en kommunikatör anställd. Där finns också rum som forskare kan sitta och arbeta i.

De anslutna forskargrupperna finns dock kvar på sina institutioner. Forskningsmiljön hålls ihop digi­talt, snarare än genom fysiska möten. De flesta mötena sker mellan forskare som samarbetar med varandra. På Pia Gudmundssons mejlinglista finns ungefär 170 medarbetare. Tidigare sammanställde hon nyhetsbrevet AgeCap-info till dem, med tips på konferenser och liknande. I dag sker det genom löpande utskick i stället.

Den grundläggande inriktningen hos AgeCap beslutades från början av en styrgrupp med representanter från de fem forskargrupperna och adjungerade medlemmar från Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset, tillsammans med koordinatorerna och representanter från AgeCap Greenhouse, en plattform för juniora forskare. Efter 2016 ut­ökades styrgruppen med ledamöter från de nya forskargrupperna. Mycket av aktiviteten sker inom åtta program, där olika forskargrupper möts och samarbetar i ett trettiotal projekt.

Under 2020 listades 84 nya publikationer kopplade till AgeCap i universitetets biblioteks­katalog. Forskningen är inte lätt att sammanfatta, men en bärande del är de longitudinella befolkningsstudierna med H70 i centrum.

– H70 startade redan 1971, den är lite av navet och den studie som flest forskare jobbar tillsammans med. Där ligger fokus på åldrandet, hur det har förändrats och vilka faktorer som förutsäger till exempel sjukdomar. Den forskningen är på senare år mest känd för att vi ger en ny bild av det friska åldrandet, säger Pia Gudmundsson.

Under H70-paraplyet ryms också en 85-åringsstudie och en studie på personer över 95 år. Dessutom finns Kvinnoundersökningen, som slagits ihop med H70-studien. 10–15 forskningssjuksköterskor och läkare är knutna till undersökningsenheten som utför tester och intervjuer i befolkningsstudierna. Antalet varierar beroende på i vilken fas datainsamlingen befinner sig. Studiedeltagarna stannar i åtta timmar för att genomgå fysisk undersökning, psykiatrisk utredning och psykologtest, och svara på en lång rad frågor om sitt liv, exempelvis om alkoholkonsumtion, sjukdomshistoria och ekonomi. Det finns data på nästan allt en forskare kan vara intresserad av. Pia Gudmundsson beskriver det som en skattkista. Men AgeCap är långt mer än bara H70.

– Vi har till exempel forskare som tittar på de mest sköra äldre. Vi har forskning om vad man kan göra för att äldre ska vilja och kunna vara kvar längre i arbetslivet. Sociologen studerar hur man kan organisera äldreomsorgen så att det blir bättre även för brukarna. Psykologen tittar på det kognitiva åldrandet. Och vi har forskare som rent biologiskt undersöker mekanismerna bakom åldrandeprocessen och Alzheimers sjukdom. Forskare på statsvetenskap studerar äldres representation i politiken, institutionen för journalistik, medier och kommunikation, JMG, har tittat på bilden av äldre i media. Och så har vi forskare som undersöker suicid hos äldre personer.

För att få en oberoende utvärdering av verksamheten har AgeCap från starten haft en rådgivande kommitté av internationella forskare. Deras uppgift har varit att komma med förslag till förbättringar och perspektiv på forskarnas arbete. Dessutom har man en referensgrupp, som ska stå för ett brukarperspektiv.

– Referensgruppen är väldigt viktig. Den startade när vi fick UGOT challenges-pengarna och tanken var att vi lättare skulle kunna jobba med samhället runt omkring oss. De kommer från pensionärsorganisationerna, någon är från Demensförbundet, och vi har representanter som arbetar med äldre och äldrefrågor på olika sätt, berättar Pia Gudmundsson.

Referensgruppen har möten två till fyra gånger om året. Till exempel har ledamöterna fått presentera utmaningar och problem som de brottas med, vilket bland annat lett till nya frågor i H70-studiens formulär.

Ännu en viktig del av forskningsinfrastrukturen är AgeCap Greenhouse, som samlar doktorander och postdoktorer. De håller möten några gånger om året med olika teman, som hur man skriver ansökningar eller hur man kommunicerar sin forskning. Tanken är att vara ett stöd i att hitta sin väg i den akademiska världen, inte minst genom att träffas och nätverka med varandra.

Pia Gudmundsson berättar att ämnet äldre och åldrande har tagit sig in på många utbildningar sedan AgeCaps stora expansion 2016.

– Vi har inte jobbat för det på central nivå, men enskilda forskare har gjort det. Många som inte hade jobbat med åldrande förut har velat föra in det i utbildningar där det inte funnits.

Flera av forskarna är också engagerade som föreläsare inom den svenska äldreforskarskolan sweah, där AgeCap håller en doktorandkurs kring multidisciplinära synsätt på åldrande.

En viktig del av AgeCap är det utåtriktade arbetet. Tidigt bildade de en kommunikationsgrupp där bland andra Pia Gudmundsson, Therese Rydberg Sterner och Maria Edström från JMG ingick.

– Min drivkraft har hela tiden varit att försöka jobba med nyttiggörande på olika sätt. H70-studierna kan exempelvis lära människor att det är viktigt att kolla blodtrycket för att minska risken för olika sjukdomar, eller hur mycket träning faktiskt betyder. Andra studier kan göra livet bättre för äldre personer som söker sig till sjukvården. Vi kan stå för folkhälsoutbildning, och förhoppningsvis en minskad ålderism.

AgeCap arbetar på olika sätt för att nå ut med sin forskning. De har varit med i Vetenskapsfestivalen från starten och har i Almedalen bjudit in och samtalat med politiker. De har också varit med på Bokmässan under många år. Dessutom har de deltagit i flera kulturprojekt, som att samverka med teatergruppen Unga Klara i Stockholm, och att bidra med populärvetenskap till den uppmärksammade fotoutställningen Årsrika av Elisabeth Ohlson Wallin och Annika Karlsson Bergdahl.

AgeCap är troligen Sveriges största forskningsmiljö som arbetar med äldre och åldrande och verksamheten expanderar fortfarande. Men att nå ut bättre internationellt har inte riktigt blivit av som de hoppats på.

– Vi har haft olika planer, men det stannade av lite när pandemin kom. Utan den tror jag att vi hade kommit längre internationellt, för det var dags, det var dit vi skulle.
Anslaget från UGOT Challenges t tar slut under 2022. Pengarna från Forte finns kvar, men arbetet med att hitta nya anslag har börjat och det är inte omöjligt att det måste bli stora förändringar inom AgeCap.

– Vi har fått bra utvärderingar för vårt arbete hittills, och vi hoppas på möjligheten att hitta nya anslag. Risken finns att flera forskargrupper inte kommer att kunna fortsätta, men vi kommer att finnas kvar som ett nätverk för äldreforskningen i alla fall. Och flera grupper är väletablerade och kommer absolut att fortsätta.

Tills vidare fortsätter arbetet. Nyligen gav de ut boken A multidisciplinary approach to capability in age and ageing, där en lång rad AgeCap-forskare beskriver sin ingång till begreppet kapabilitet. I sommar bidrar de till en utställning av Alex Rotas, som fotograferar äldre elitidrottskvinnor och -män, och som kommer att ställas ut på Heden och Slottskogsvallen i Göteborg. Och H70-studien gör sig redo att bjuda in nya studiedeltagare, den sjunde omgången 70-åringar sedan starten.