Projektet som kan få fler att vistas ute

Madeleine Liljegren

Det började för flera år sedan när en tanke slog rot i Madeleine Liljegrens huvud: Hur kommer det sig att de som bor på äldreboende så sällan är ute? Hon visste att hon själv mådde bra av att vara utomhus. Hon hade då arbetat i många år som klinisk fysioterapeut inom kommunal hälso- och sjukvård och mest på särskilda boenden för äldre.

Madeleine Liljegren började utbilda sig inom trädgårdsterapi och hälsoträdgårdar, men behovet att veta mer växte sig starkare.

– Jag läste ett masterprogram som heter Outdoor environments for health and well-being och där stötte jag på landskapsarkitekten Anna Bengtsson som jobbar på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som då var min handledare, berättar hon.

Med en masterexamen inom landskapsarkitektur i bagaget blev det lättare att ta steget vidare för att ta sig an problemet.

Anna Bengtsson

Anna Bengtsson och hon inledde så småningom ett samarbete kring utemiljöer för särskilda boenden, tillsammans med vårdmiljöforskaren Helle Wijk vid Göteborgs universitet och kallade det för Out-fit-projektet. Senare anslöt arkitekten Göran Lindahl som forskar på vårdarkitektur vid Chalmers tekniska högskola till gruppen.

Målet för samarbetet blev att undersöka vad som hindrade äldre på boenden från utevistelse. En av Helle Wijks tidigare doktorander hade skrivit en avhandling där bland annat utemiljön på 20 särskilda boenden studerades. Fyra av dessa 20 hade inte någon tillgång till utemiljö. Forskargruppen blev nu än mer stärkt i att undersöka hur det ser ut för äldreboenden i hela landet.

– Finns det ingen vacker och rogivande utemiljö att titta på eller komma ut till? Eller är det för svårt att ta sig ut, hitta eller ta sig förbi dörrar? Eller, när man väl kommer ut, finns det något att göra eller personal som arbetar ute så man kan känna sig trygg? Det var sådant vi ville ta reda på, säger Madeleine Liljegren.

– Är man lite trött och hängig eller behöver ett avbrott så är det otroligt hälsosamt att komma ut, om så bara i några minuter, säger Anna Bengtsson.

Det finns i dag inga regelverk eller riktlinjer för hur ofta personer på äldreboende ska vistas ute eller hur de ska ha möjlighet att göra det.

– Det finns forskning som visar att utevistelse har som allra störst positiv effekt på de som är sjukast och svagast, till exempel personer på särskilda boenden. Precis de personer som nästan aldrig får komma ut, säger Anna Bengtsson.

Helle Wijk

Deras egen forskning visar att utemiljön inte bara är en kuliss som ska betraktas av de äldre och personalen. Inifrån huset kan de äldre passivt uppleva livet utanför och få dagsljus, men utomhus kan de få rehabilitering i olika former.

– Det finns en aspekt som handlar om interaktion, mellan individen och utemiljön. Exempelvis markunderlaget utomhus, det går inte att efterskapa i en innemiljö, säger Madeleine Liljegren.

Vad anser de äldre själva, är de nöjda?

– Vi har inte gjort några egna studier på vad de äldre anser om möjligheterna till utevistelse. Det vi gör är att belysa betydelsen av möjligheten att få komma, säger Helle Wijk.

Men det finns andra som tagit reda på vad de äldre tycker. Socialstyrelsen har i sina Öppna jämförelser från 2022 frågat äldre personer som bor på särskilt boende, om de tycker att möjligheterna att få komma ut är bra eller dåliga. En dryg majoritet svarade ”mycket bra” eller ”ganska bra”, men de som var missnöjda hade ökat med några procent sedan den första jämförelsen gjordes 2013. I fritextsvar skrev många att det krävdes att anhöriga tar med de boende ut då personalen inte hann.

Out-fit-projektet drivs i fem olika steg (figur 1).

Figur 1. Out-fit-projektets fem delstudier.

I den första delstudien kartlägger projektgruppen hur tillgången till utemiljö ser ut för alla särskilda boenden i Sverige. Där samarbetar de med Socialstyrelsen som har tillhandahållit ett register med alla särskilda boenden i Sverige, både kommunala och privata utförare, vilket är ungefär 2 000 boenden. Byggnadsritningar har de begärt in från samtliga kommuner och kartsystem från lantmäteriet.

Två forskningsassistenter anställdes för att sätta sig in i det tidskrävande arbetat med att bearbeta byggnadsritningar och GIS-kartor, geografiskt informationssystem.

I Out-fitprojektet har forskarna delat in alla miljöer, där de boende och personal befinner sig, i fyra zoner (figur 2).
Zon 1 är inomhusmiljön där man för det mesta vistas tillsammans: aktivitetsrum, träningsrum, vardagsrum, matsal och den boendes lägenhet.
Zon 2 utgörs av platser som är både inom- och utomhus, exempelvis balkonger, uteplatser och uterum.
Zon 3 är större platser utomhus med bord och stolar, kanske en slinga runt boendet, rabatter, dammar och ytor för aktiviteter.
Zon 4 är boendets omgivningar.

Figur 2. Forskare undersöker hur utemiljön upplevs i olika zoner på äldreboenden.

Den andra delstudien genomfördes under 2022. Under våren fick boende och personal från tre särskilda boenden berätta om egna önskemål och behov av utevistelse. Olika professioner medverkade med sin expertis i denna studie. Exempelvis var en fysioterapeut med kompetens inom miljöpsykologi och landskapsarkitektur delaktig.

Personalen fick delta i så kallade gåturer med forskarna och berätta om hyresgästernas behov och önskemål i de olika zonerna. Under sommaren var det tolv hyresgästers tur att guida forskarna mellan zonerna. I den egna lägenheten fick de till exempel berätta om hur de upplever utemiljön från sina fönster och vad de brukar göra på varje plats.

Under gåturerna har några äldre hyresgäster berättat att det har blivit lättare att komma ut när de flyttat från sitt hem.

Andra har varit tvungna att flytta hemifrån när hälsotillståndet blivit för dåligt för att bo kvar och uppger ofta att de saknar den egna balkongen.

– Det som sticker ut är att man saknar att vara ute. Man är väldigt beroende av omgivande miljöns utformning och personalens hjälp, säger Helle Wijk.

Resultaten från personalens gåturer visar att det ser väldigt olika ut på de olika boendena. En del upplever utemiljön som en självklar del av vården. För andra hinns det med i mån av tid, när man är klar med allting annat – då kan de boende möjligtvis få komma ut.

I studie tre och fyra, som ännu inte påbörjats, ska forskarna ta fram riktlinjer utifrån vad resultaten har visat i de första studierna och utveckla en arbetsmetod som ska ligga till grund för planering och design av utemiljöer för särskilda boenden i framtiden.

– Arbetsmetoden ska gå att använda av personer som jobbar inom hälso- och sjukvård, men också av de inom byggsektorn, säger Madeleine Liljegren.

I den sista studien utvecklar forskargruppen i dialog med relevanta myndigheter och nyckelaktörer ett kunskapsunderlag som utgångspunkt för en nationell strategi för hur äldre på särskilda boenden ska få tillgång till utemiljö samt möjlighet till utevistelse och uterehabilitering. I dagsläget har de hunnit ungefär halvvägs i Out-fit-projektet.

Under projektets gång örs den samlande nya kunskapen vidare till studenter på Göteborgs universitet. Helle Wijk är ansvarig för vårdmiljöforskningen på institutionen där sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor utbildas och Madeleine Liljegren och Anna Bengtsson föreläser på både grund- och forskarnivå.

– På Chalmers har de också en kurs om särskilda boenden, så alla universitet här tangerar frågan utifrån sina egna perspektiv, berättar Madeleine Liljegren.

– Jag har undervisat i många år och förr har ju utemiljön bara varit en powerpoint-slide av många, där man ungefär sagt att det är viktigt att vara ute, säger Helle Wijk.

Parallellt med det större projektet pågår även flera andra med olika inriktning på utemiljö och äldre, till exempel inom miljöpsykologi och landskapsarkitektur.

Vad har ni mött för reaktioner?

– När vi föreläser för vårdpersonal brukar de uttrycka att de skulle vilja börja använda utemiljön i sitt arbete, säger Anna Bengtsson.

– Man har helt enkelt inte tänkt på att utemiljön skulle kunna vara en del av vårdmiljön och det uppstår livliga diskussioner kring hur de borde göra nu. De brukar även vara uppriktigt förvånade: ”Vet man inte detta, finns det inga regelverk?” brukar de fråga, säger Helle Wijk.

– Många som får höra talas om projektet blir väldigt glada av att få veta att det pågår, säger Madeleine Liljegren.

Men hur ska personalen hinna gå ut med alla?

– Det finns organisationer som på schemat förlägger personalens arbete ute. När fler av de äldre också är utomhus blir det lugnare på avdelningen, både för de som jobbar men också för hyresgästerna som är kvar inne, säger Madeleine Liljegren.

Vad har äldreboendets byggnad för betydelse?

– Den konkreta utformningen av den fysiska miljön påverkar om utevistelsen blir av. Vi har sett att det måste vara nära, enkelt och smidigt att komma ut.

– Om man kan se utemiljön från sin lägenhet eller gemensamma utrymmen blir det lättare, säger Anna Bengtsson.

Frågan om äldres rätt till utevistelse engagerar. Out-fit-projektet har många finansiärer och det finns även en stor referensgrupp av intresseorganisationer som, förutom de tre medverkande universiteten, är aktivt engagerade i hur projektet utvecklas.

Företagen är på olika sätt med och planerar eller bygger särskilda boenden med utemiljö. De följer vad som händer i projektet, har dialoger och får också vara med och påverka vissa delar.

– Alla som är med får vid ett tillfälle presentera hur deras eget arbete tangerar det som sker inom Out-fit. Det blir en kunskapsdelning- och ökning för alla, säger Madeleine Liljegren.

– Referensgruppen har en särskild roll när vi ska fastställa den nationella strategin för samtliga särskilda boenden. Då har vi en dialog framför allt med myndigheterna, till exempel om vilka krav vi ska ställa på den fysiska miljön i de olika zonerna eller om kunskapen ska integreras i vård- eller landskapsarkitektutbildningar, säger Anna Bengtsson.

Att så många olika kompetenser och forskningsområden samverkar är en nödvändighet för att Out-fitprojektet ska fungera. Det kan tyckas komplicerat, men det har inte inneburit att det tar längre tid, snarare tvärtom.

– Forskargruppens kompetens har gjort att vi vågat oss på detta och jag tror det har gjort att det fått så mycket extern finansiering. Vi vågar gå hela vägen, säger Helle Wijk.

– Utmaningen är att det bara växer och växer och att vi ser nya delstudier som vi vill jobba vidare med, säger Anna Bengtsson.