Äntligen är ämnet äldrerätt

Äldrerätt må vara ett ungt forskningsfält i Sverige och Europa, men vi får erkänna att vi ändå är ganska sena på bollen här på tidningen. Ett decennium har gått sedan forskningsmiljön Norma Äldrerätt startade vid Lunds universitet, och först nu bjuder vi er på ett tema i detta ämne.

Äldrerätt kan i det förstone kännas abstrakt och avlägset jämfört med ett ämne som omvårdnad, men faktum är att det påverkar oss ytterst konkret, vare sig det handlar om biståndsbeslut, kommunernas riktlinjer för hemtjänsten, rätten till vård i ett annat land, eller diskriminering och ålderism.

I vårt tema får ni en övergripande presentation av äldrerätten i dag och dessutom nedslag i just de ämnen som jag nämner ovan. Vi hoppas att det ska ge er en bild både av forskningen som pågår på svenska universitet och högskolor, och av ämnets möjligheter och vikt för att bidra till äldre personers rättigheter i samhället. På redaktionen har vi hur som helst fått blodad tand och vi kommer att hålla utkik efter mer nischade teman kring äldrerätt framöver, för här finns massor att uppmärksamma och lära sig.

Vi har som vanligt en lång rad andra artiklar i tidningen och jag vill egentligen inte framhålla någon av dem. Men det är svårt att komma runt debattartikeln av Marcel Ballin, som vill diskutera hur vi förmedlar forskningsrön till allmänheten.

Han har skrivit sin text som ett slags svaro­mål på en känd hälsoprofils uppmaningar om att vi ska röra på oss mer. Det är ju gott så, men gör vi verkligen allmänhet och forskning en tjänst genom att överdriva effekterna av att äta nyttigt, motionera, träna hjärnan och vårda sitt sociala liv? Utgår vi verkligen från den kunskap forskningen har byggt upp, eller överdriver vi för det goda ändamålet att aktivera människor?

Om jag får önska skulle vi se mer av den här debatten framöver, och ni läsare får gärna bidra genom att skicka era fördjupande kommentarer, eller mothugg, på Marcel Ballins text.

På många sätt har vi nu kommit ut ur pandemins restriktioner. För oss på Äldre i Centrum betyder det att vi har kunnat vara ute och presentera tidskriften på mässor igen, senast på Seniordagen här i Stockholm. Det är alltid väldigt roligt att möta gamla och nya läsare. På Seniordagen fick vi beröm, tips på temaämnen och även en del ovett angående tidningens tillgänglighet. Vi mötte många seniorer, en del omsorgspersonal och uppmuntrande många politiker från Storstockholms äldrenämnder. Den här tidningen är till för er alla.

På mässor och i telefonsamtal till oss på redaktionen får vi också höra många berättelser om vård och omsorg som fungerar dåligt, och inte minst om hur ålderismen känns av för väldigt många människor.

Det är en av anledningarna till att vi finns, för vi tror på att kunskap kan förändra samhället till det bättre.

Mikael Mildén var tf chefredaktör när texten skrevs.

Mer signerat

Är det nu det vänder?

Åsa Hedberg Rundgren funderar på om samhället är mitt uppe i ett paradigmskifte, där alla aspekter av åldrandet äntligen ses som något naturligt.

Kollage med bilder på Eva Lindqvist och Emanuel Åhlfeldt

Skynda långsamt med att dela upp arbetet

Ökad arbetsdelning är något av en trend i äldreomsorgen. Samtidigt som det kan vara en tilltalande idé finns en rad farhågor och invändningar. Exempelvis saknas det vetenskapliga studier om vilka effekterna väntas bli. De kommuner som inför arbetsdifferentiering måste vara…

Kulturtant in i det sista

Chefredaktör Lotta Segelberg reflekterar över vad en kulturtant är och varför kultur är temat för årets sista nummer av Äldre i Centrum.

Vi är inte längre dömda till bara ett liv

Yvonne Hirdman: We too? Visst fick vi börja ordna om våra minnen? Den där hösten, 2018, metoo-hösten.