Gunnar D Hansson. Foto: Jäger Arén

(Sjutti plus)

Krönika #3/21.

Förutom värk i högra knät och lite i det vänstra
hur mycket var det som blev kvar efter
dessa vandringar? Kvar? Hur kan man fråga
något så omoget. Men jag gör det. Helt ofrågvis.

Historien tömmer sig. Vem har inte upplevt det?
Man står där som en Ingen. Helt urminnes och minns
etthundra anekdoter från trakten, men inte en enda
tycks gå att tillämpa på det som för stunden tilldrar sig.

Till exempel om hur handelshuset i Fågelviken brann ner
till grunden 1914 och allt djävulskap kring den brasan.
Jag bara står här. Det är inte mer med det. För tillfället.
Ett lågenergitillstånd, en ofrivillig oavgränsning.

Ingenting har gått sönder. Det är nog bara
det att tiden har runnit iväg utan att man
själv har hunnit med att rinna iväg lika långt
på så kort tid som det här är frågan om rent historiskt.

ur Tapeshavet (2017)

Mer signerat

Lyssna nu på oss

Inledare #3/21.

Global uppväxling av fallprevention

Varje år dör 1 000 personer i Sverige på grund av en fallolycka. 70 000 personer behöver sjukhusvård. Fallolyckor är vanligare bland dem som…

Moraliskt systemfel att utbilda men inte anställa

Rekryteringsfrågan är helt avgörande för äldreomsorgens framtid. Men det finns välutbildade yrkespersoner i Sverige, som inte tillåts arbeta. Ge den kvalificerade arbetskraft som finns…

Forskning ur ett medborgarperspektiv

Sista ordet #3/21.