Gunnar D Hansson. Foto: Jäger Arén

(Sjutti plus)

Krönika #3/21.

Förutom värk i högra knät och lite i det vänstra
hur mycket var det som blev kvar efter
dessa vandringar? Kvar? Hur kan man fråga
något så omoget. Men jag gör det. Helt ofrågvis.

Historien tömmer sig. Vem har inte upplevt det?
Man står där som en Ingen. Helt urminnes och minns
etthundra anekdoter från trakten, men inte en enda
tycks gå att tillämpa på det som för stunden tilldrar sig.

Till exempel om hur handelshuset i Fågelviken brann ner
till grunden 1914 och allt djävulskap kring den brasan.
Jag bara står här. Det är inte mer med det. För tillfället.
Ett lågenergitillstånd, en ofrivillig oavgränsning.

Ingenting har gått sönder. Det är nog bara
det att tiden har runnit iväg utan att man
själv har hunnit med att rinna iväg lika långt
på så kort tid som det här är frågan om rent historiskt.

ur Tapeshavet (2017)

Mer signerat

Mening och delaktighet ger ett gott åldrande

Vi svenskar har mer gemensamt med franska demonstranter än vi anar. De har samma drömmar som vi om att få leva smärtfritt och…

Planerar du för en långresa?

Åsa Hedberg Rundgren funderar över vad vi förmår göra med den tid vi har kvar att leva. Hon finner att självupplevelsen av det…

Lärdomar från en skurhink

Lotta Segelberg drar paralleller mellan arbetarförfattaren Maja Ekelöf och sin egen farmor. Deras kroppar led av värk från slitsamt städarbete och sorg, men…

Styrketräning för alla!

”Styrketräning är för alla – nu slipper alla falla” vill Daniel Berglind se som ett motto och den primära preventionen mot fallolyckor.