Forskning har alltmer gått från att studera olika riskmodeller för sjukdom och ohälsa till att försöka förstå vad som gynnar hälsa samt hitta friskfaktorer och styrkor hos individer. Resiliens, som kommer ifrån det engelska ordet resilience, innebär en förmåga anpassa sig till eller hantera svåra situationer i livet.
Resiliens kan ses som ett personlighetsdrag som möjliggör inre styrka och en förmåga att skapa meningsfullhet trots negativa livserfarenheter. De olika karaktärsdragen består bland annat av tålighet, optimism, en förmåga att uppleva positiva känslor och känsla av sammanhang. Personer som uppvisar resiliens har visat sig bibehålla en god funktionsnivå trots den negativa livshändelsen och de fortsätter leva sitt liv ungefär som vanligt.
Ett annat perspektiv, det holistiska perspektivet, beskriver att flera faktorer samverkar: resurser i samhället, i personens omgivning och individens egna resurser. Dessa faktorer tillsammans påverkar hur motståndskraftig personen är. Resurser i samhället kan till exempel möjliggöra att individen kan använda sina förmågor fullt ut, medan bristande stöd från samhället kan innebära att individen inte kan använda sina inneboende resurser.
En del forskare hävdar att äldre personer har högre grad av resiliens jämfört med vuxna i yngre åldrar, och därmed en bättre förmåga att hantera svåra livssituationer. Majoriteten äldre har gått igenom en rad olika negativa händelser tidigare i livet, och det kan vara en orsak till att de är bättre på att anpassa sig. I ålderdomen är man kanske mer förberedd och van vid att hantera svårigheter, jämfört med yngre personer.
Förutom att äldre personer har utvecklat olika strategier för att hantera svårigheter tycks deras förmåga att handskas med svåra känslor öka med åren.
Exempel på äldre personers resiliens finns i forskning om hur människor har hanterat covid-19-pandemin. Äldre personer har högre risk att drabbas av allvarlig somatisk sjukdom eller att dö till följd av covid-19, och därför har den äldre befolkningen drabbats av strikta restriktioner. Även om det givetvis finns stora variationer – på grund av om man lever ensam eller tillsammans med en partner och beroende på ens socioekonomiska situation – så tycks allt mer forskning visa att äldre har anpassat sig till pandemin.
I en genomgång av forskningslitteraturen mellan maj 2020 till januari 2021 undersöktes hur pandemin hade påverkat människors psykiska mående. Genomgången visade att äldre personer mådde bättre samt hade bättre livskvalitet och livstillfredssällelse jämfört med deltagare i yngre åldrar. Äldre deltagare har också, under pandemin, visat sig ha bättre sömnkvalitet, vara mer optimistiska och ha lättare att slappna av jämfört med medelålders vuxna.
I en ännu opublicerad studie fick fyra kvinnor och fyra män i åldern 71–82 år skriva dagbok i 14 dagar. Därefter intervjuades de om hur covid-19-pandemin hade påverkat dem och deras dagliga liv. Enligt studien upplevde deltagarna att de var privilegierade och hade socialt stöd. Sju av åtta levde ihop med en partner, och de hade goda levnadsvillkor i form av god ekonomi och boende. Samtliga deltagare hade kontakt med sina barn, majoriteten också med sina barnbarn, och några också med barnbarnsbarn.
Resultaten visade att deltagarna hade en god förmåga att hantera pandemin. Trots att tillvaron stannade upp, som om allting sattes på paus, så kunde de med hjälp av olika strategier behålla ett gott humör och ett gott mående. Alla deltagare anpassade sig till de restriktioner som Folkhälsomyndigheten förmedlade. Deltagarna var noga med att hitta en struktur i vardagen, att hitta nya sätt att umgås med nära och kära såsom via internet eller att träffas utomhus. Deltagarna var aktiva i vardagen, de åkte och handlade, flera var aktiva i olika föreningar och ett par arbetade också deltid. Ett exempel är en deltagare som arbetade som sjuksköterska och hjälpte till att vaccinera människor mot covid-19.
Dessutom ville deltagarna göra sitt bästa för att få så god motståndskraft som möjligt, ifall de skulle smittas av covid-19, genom att regelbundet träna och vara fysiskt aktiva. Flera deltagare tränade regelbundet med Träna med Sofia, ett 20 minuter långt träningsprogram på Sveriges television.
Deltagarna såg fram emot att livet skulle återgå till det normala igen. Särskilt det sociala livet var det man saknade mest. Under tiden som studien pågick påbörjades vaccinationerna mot covid-19, vilket väckte hopp om att saker skulle kunna återgå till det vanliga igen.
Studiens resultat visar en stor motståndskraft eller resiliens hos deltagarna. De identifierar sig inte alls som en sårbar grupp och de berättade att de kunde känna sympati och medkänsla med människor som förlorat någon i pandemin, eller som hade mindre privilegierade livssituationer – såsom ensamma och personer som lever under ekonomiskt ansträngda förhållanden. Flera deltagare tyckte synd om unga personer, som de ansåg drabbats hårdare än äldre som grupp.
Sammanfattningsvis visar studien att viktiga faktorer som påverkar hur en person hanterar svåra livshändelser – förutom resiliens/motståndskraft – är socialt stöd, god förmåga att hitta nya lösningar när livsomständigheter ändras, struktur i tillvaron, fysisk aktivitet samt meningsfulla aktiviteter såsom att laga god mat och sköta om sin trädgård. Eftersom det är en kvalitativ studie är det viktigt att tänka på att det inte går att generalisera resultatet till andra grupper av äldre.
