Möjligheter för hälso­främjande livsstil och aktivitetsanpassning

Med stigande ålder påverkas vår hälsa, men det finns mycket som kan göras för att minska konsekvenserna av åldrandet och anpassa oss till dem. Att med stigande ålder uppleva ett gott liv handlar om så mycket mer än enbart frånvaro av sjukdom. De flesta personer över 70 år upplever någon form av påverkan av sitt hälsotillstånd, men kan trots detta fortsätta att göra vad som är viktigt för dem. Vad som är viktigt att göra skiljer sig förstås från person till person och ändras med tidens gång.

Världshälsoorganisationen WHO lyfter fram aspekter som äldre personer identifierar som viktiga för sitt varande och sitt görande. Det är till exempel att ha en roll eller identitet, relationer, att uppleva glädje, vara oberoende och kunna ta egna beslut, samt möjlighet till personlig utveckling. Följaktligen handlar det inte bara om att undvika ohälsa och att skjuta upp ofrånkomliga hälsokonsekvenser som följer ett naturligt åldrande, det handlar också om att utvecklas och se nya möjligheter utifrån rådande livssituation.

Det går inte att undvika det naturliga åldrandet, men det går att bygga upp sin motståndskraft inför motgångar man stöter på. Genom att bibehålla/stärka den så kallade funktionella förmågan kan en reservkapacitet byggas upp med hjälp av återhämtning och anpassning.

Detta kan till exempel innebära att personen bibehåller/stärker en hälsofrämjande livsstil – genom att skaffa sig fysiska reserver i form av en stark kropp. Då kan ett aktivt vardagsliv möjliggöras. Det kan också innebära att omge sig med en stödjande miljö i form av starka sociala nätverk och att ha ett hem och en närmiljö som stimulerar till hälsosamma aktiviteter. Men det kan också handla om personens inneboende egenskaper, såsom psykologiska egenskaper som hjälper en individ att anpassa sig till aktivitetsutmaningar på ett sätt som kan leda till ett positivt resultat.

En aktivitetsutmaning kan till exempel vara att allt mer digital kompetens krävs för vardagsaktiviteter och att inte tillräckligt stöd finns för att hantera detta. Den personliga motivationen och engagemanget att utföra en aktivitet är en drivkraft för att anpassa aktiviteter så att ett meningsfullt aktivitetsutförande kan bibehållas. Forskning visar också att det finns ett tydligt samband mellan engagemang i det vi gör (aktivitet) och upplevelse av hälsa.

Ett program som stimulerar en hälso­främjande livsstil och strategier för anpassning kallas Lifestyle redesign. Programmets metod har väldokumenterat positiva hälsoeffekter för äldre personer och har sin bakgrund i det tvärvetenskapliga forskningsområdet aktivitets­vetenskap och arbetsterapi. Ett liknande program har tillämpats vid en vårdcentral i södra Sverige och uppnått goda resultat.

Programmet genomfördes under 16 veckor, med träffar i grupp under två timmar per vecka. Varje gruppträff började med information eller en föreläsning om dagens tema, följt av gruppdiskussion och erfarenhetsutbyte, och avslutades med en lämplig aktivitet relaterad till temat.
Exempel på teman var aktivitet, hälsa och åldrande; aktivitet, tid och energi; äta som aktivitet; fysisk aktivitet; aktivitet och trygghet i hemmet och i samhället; aktivitet och relationer.

För att deltagarna skulle förstå aktiviteters potential och kraft, kunna analysera de egna behoven avseende aktivitet och vid behov förändra det egna aktivitetsmönstret präglades varje träff av en diskussion om hur eget engagemang i aktiviteter påverkar hälsan.

I momentet förstå aktiviteters potential och kraft ingick att sätta ord på dagliga aktiviteter och bli medveten om vilka aktiviteter som utförs. Olika dimensioner av aktivitet – fysisk, kognitiv, psykisk, social, existentiell, kulturell – identifierades. Detta var en viktig kunskap för att kunna göra en egen analys av aktiviteter och förstå vilken symbolisk mening aktiviteten hade för den enskilde deltagaren. Det var också av betydelse för att kunna se sammanhang mellan aktivitets­engagemang och hälsa.

I momentet egen analys av aktivitet stimulerades deltagarna att till exempel fundera över vad som är betydelsefulla och meningsfulla aktiviteter för dem själva. De analyserade egna aktiviteter i syfte att ta reda på vilka hinder som eventuellt fanns – sådana hinder kunde vara sjukdom, funktionsnedsättning, fysisk miljö och ekonomi. Deltagarna undersökte vilka möjligheter till aktivitet som fanns i deras liv och hur eventuella hinder kunde minskas genom exempelvis träning, anpassning av aktivitet eller miljö, stöd eller hjälp.

När det gäller momentet aktivitetsförändring stimulerades deltagarna till att pröva nya sätt och kreativa lösningar på aktivitetsutförande, att hitta nya sociala aktiviteter eller återuppta aktiviteter som hade förlorats. Deltagarna uppmuntrades till att genomföra små förändringar i dagliga rutiner vilket kunde innebära att upptäcka vilken betydelse en aktivitet innebar för upplevelsen av hälsa.

Resultatet av programmet visade att deltagarna upplevde förbättrat psykiskt välbefinnande. De kände sig också pigga och fyllda av energi. Innehållet i programmet och erfarenhetsutbytet gav dem strategier för att klara av aktiviteter i hem och samhälle. De aktivitetsbaserade, hälsofrämjande åtgärderna i grupp stimulerade de äldre personernas anpassningsstrategier inför aktivitetsutmaningar. Aktivitetsroller, och viljan att upprätthålla dessa roller, var en drivkraft för att hitta sätt att anpassa och utföra aktiviteter på.

Stöd och tips av jämnåriga, samt av en professionell gruppledare, var viktiga faktorer för de äldre personers aktivitetsanpassning. Gruppledarna hade en oväntat viktig roll i att öka deltagarnas självkänsla och personliga utveckling, vilket stärkte deras tankar om sig själva som kapabla personer.

En av deltagarna uttryckte det så här: Vi har lärt oss att du inte är värdelös när du är gammal och vi har kommit på att vi kan göra många saker och så, och det var väldigt trevligt. Vi blev verkligen upplyfta.

Hälsofrämjande program med teoretisk grund i aktivitetsvetenskap och fokus på äldre personer har utformats på flera håll i världen, men de flesta studierna kommer från USA och Storbritannien. Det finns därför behov av ytterligare svenska studier som kan tydliggöra deltagarnas syn på hur programmen ska genomföras, vem som har mest nytta av dem samt vilket innehåll som är mest verksamt och upplevs som mest värdefullt av deltagarna.

En nyligen genomförd litteratur­studie visar att forskning inte tydligt visar hur dessa hälsofrämjande insatser genomförs och att effekterna av hälsofrämjande program för äldre är ett relativt outforskat område. Det går alltså att påverka en hälsofrämjande livsstil och utveckla nya möjligheter även i hög ålder, men ytterligare forskning behövs.