Hemmet betyder mer efter pensionering

En hel del forskning tyder på att en stödjande och väl utformad hemmiljö kan förebygga sjukdom och främja hälsa hos de allra äldsta. Nedsatt balans och användning av rollator bidrar exempelvis i hög grad till att vanliga miljöhinder i hemmet så som trappor, smala korridorer och nivåskillnader skapar problem med tillgängligheten. Tillgänglighetsproblem kan i värsta fall leda till lägre livskvalitet och utanförskap. Men det är inte bara den fysiska miljön som har betydelse för äldres hälsa och välmående. Hur man upplever sitt hem spelar också roll.

”Före pensionen såg jag mitt hem som en laddningsstation. Hemma var då en plats där jag samlade energi och vilade. Nuförtiden är jag hemma hela dagarna och hemmet har fått en mycket större betydelse.” – Pensionär sedan ett år tillbaka och deltagare i forskningsprojektet.

Avhandlingen fokuserar på en yngre grupp av äldre mellan 67 och 70 år, eftersom de kan tänkas uppleva hemma annorlunda än äldre generationer.

Äldre är en heterogen grupp som består av många olika undergrupper med skilda erfarenheter, behov och önskemål. Således går det inte att vara säker på att dagens nyblivna pensionärer tycker likadant som tidigare generationer. Det blir exempelvis allt vanligare att ha flera hem samtidigt och att hemmen upplevs tidsbundna för olika stadier i livet.

I en av studierna undersöks om det finns något samband mellan depression, psykologiskt välbefinnande och tre upplevda boendeaspekter: hemmets mening, hemmets användbarhet och den kontroll över sin hemmiljö personen upplever. I studien framkommer samband mellan sannolik depression och upplevelsen av att inte ha kontroll över sin hemmiljö och av att sociala och emotionella aspekter kring hemmet inte riktigt fungerar.

När det gäller meningsfullhet så visar resultatet att deltagare som tycker att hemmet är socialt meningsfullt och uppskattar närområdet samt tillgänglighet till lokaltrafik och service, har mål och en känsla av mening i livet. Vidare finns ett negativt samband mellan känslan av att livet saknar mening och upplevelsen av att inte ha kontroll över sin hemmiljö.

I avhandlingen lyfts kontroll fram som en central och återkommande faktor. Kunskap som professionella inom hälso-och sjukvården kan dra nytta av och ha med sig i mötet med personer som närmar sig eller precis nått pensionsålder. Att gå i pension är för många en omvälvande händelse som innebär många förändringar. Tillvaron ska omdefinieras och boendesituationen är något som många funderar kring.

I avhandlingen djupintervjuas också 13 personer i åldrarna 67–70 år för att fördjupa kunskapen om de samband som framkommer i enkätstudierna. Resultaten visar att hemmet ökar i betydelse efter pensioneringen och att andra platser utanför hemmet, till exempel i närområdet, är av betydelse för hur man upplever sitt hem. Hälsa uttrycks i termer av att må bra, kunna göra det man vill, vara aktiv och känna sig trygg, vilket hemmet i hög grad bidrar till.

Studien visar också att äldre börjar fundera kring hur de ska bo i framtiden mycket tidigare än vad forskningen hittills har visat. Avhandlingen lyfter därför fram vikten av att professionella som arbetar med boendefrågor fångar upp och bemöter äldres tankar och frågor redan i denna fas.

Deltagarna upplever sig ambivalenta gentemot framtiden. De resonerar kring sitt eget åldrande där det framtida boendet är en viktig aspekt. Å ena sidan vill man bo kvar, å andra sidan kanske den nuvarande bostaden inte är funktionell om man får begränsningar eller sjukdomar? Många känner sig också osäkra på vilka olika boendetyper som finns för äldre. Ekonomi och andra faktorer som exempelvis hur en nybliven pensionär ”bör” vara och bo bidrar också till ambivalensen.

Sammanfattningsvis visar resultaten i avhandlingen att hemmet är av betydelse för hälsa redan tidigt i åldrandeprocessen. Det är kunskap som kan vara viktig att ha med sig i en svensk kontext där äldre tenderar att bo kvar i sina ordinära bostäder hela livet.