Förhöjd sjuklighet hos äldre med lindrig depressivitet

Det är välkänt att depressioner medför stort lidande, ökad sjuklighet och ökad dödlighet bland vuxna personer. Det är däremot mindre känt hur äldre personer påverkas av depressivitet, särskilt när det gäller dem som är 85 år och äldre.

Psykisk ohälsa är ett växande problem i samhället och räknas som en av våra folksjukdomar. Man har beräknat att depression kommer att vara den största orsaken till sjukdomsbörda i höginkomstländer år 2030. Även om det är vanligt med egentlig depression så räknar man med att det bland äldre personer är två till tre gånger vanligare (det vill säga cirka tio procents förekomst i befolkningen) med mer lindriga depressiva tillstånd som kallas subsyndromal depression och som inte riktigt svarar upp till kriterierna för egentlig (syndromal) depression.

Hos många äldre personer kan det vara svårt att skilja mellan depression och det normala åldrandet, och att just beskriva detta oklara gränsområde var det övergripande syftet i avhandlingsprojektet Subsyndromal depression hos äldre äldre personer.

De fyra studierna i avhandlingen bygger alla på en större befolkningsstudie – ELSA85 (Elderly in Linköping screening assessment, 85 års ålder vid start) – av alla personer födda 1922 i Linköpings kommun, och gränsområdet mellan depression och normalt åldrande undersöktes med bland annat intervjuer, minnestester och enkätfrågor.

Intervjuerna i projektet bidrog till en fördjupad förståelse för hur lindrig depressivitet kan se ut när man är äldre, och hur tillvaron upplevs av de äldre själva. Teman som identifierades ur intervjuanalyserna var bland annat att kroppen och livskurvan går nedåt, och att många ändå vill hänga med så länge man kan leva någorlunda självständigt i livet.

Eftersom lindrig depressivitet har många likheter med det normala åldrandet användes statistiska beräkningar för att identifiera markörer som kan hjälpa till att särskilja subsyndromal depression.

Lindriga depressiva tillstånd är två till tre gånger vanligare än egentlig depression bland äldre.

Markörer som identifierades var till exempel tidigare stroke, nedsatt förmåga att sköta hygien, och lägre upplevelse av meningsfullhet. Eftersom dessa markörer inte ingår i ordinarie kriterier för depression så blev en slutsats att vårdpersonal behöver bredda sina perspektiv för att inte förbise när en äldre person lider av lindrig depressivitet.

Med insamlade data från flera års uppföljning i befolkningsstudien ELSA85 kunde vi räkna ut att personer med lindrig depressivitet gav cirka 45 procent högre sjukvårdskostnader jämfört med icke-deprimerade. Denna ökade samhällskostnad vid lindrig depressivitet jämfört med icke-depression hos personer 85+ skattades grovt motsvara cirka 4,3 miljarder kronor per år för hela Sverige.

Det är mer än till exempel den nationella budgetposten för samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande under 2017.

Med andra ord skulle det kunna finnas pengar att spara, om man med enkla medel kunde förebygga lindrig depressivitet i samhället. Möjliga förklaringar till att samhällskostnaderna är högre vid depressivitet är att deprimerade personer får mer kroppsliga sjukdomar när kropp och själ påverkar varandra, och att man också söker olika sorters sjukvård när man upplever ett dåligt psykiskt mående.

Lindrig depressivitet var i studierna även associerat till ökad sjuklighet, exempelvis vad gäller känslor av ensamhet, grad av depressivitet, lägre hälsoupplevelse och lägre aktivitetsförmåga i vardagen, enligt mätningar vid flera års uppföljning.

Liksom för yngre vuxna fanns även ett ganska starkt samband mellan lindrig depressivitet och dödlighet, men detta samband försvann när vi kontrollerade för effekter av kön, multisjukdom och aktivitetsförmåga. Även en tidigare vetenskaplig studie från Tyskland har pekat på att lindrig depressivitet leder till ökad dödlighet bara i yngre åldrar (till exempel genom ökade kroppsliga sjukdomar eller suicid), medan sambandet avtar i åldrar över 80 år (trots att frekvenser av suicid är generellt högre bland äldre personer) jämfört med yngre.

Fakta
LINDRIG DEPRESSIVITET
  • Subsyndromal depression, eller lindrig depressivitet under gränsen för vad som kallas egentlig depression, är vanligt i befolkningen.
  • Lindrig depressivitet hos äldre äldre personer ser olika ut hos olika personer, och det är angeläget att personal inom vård och omsorg är uppmärksamma på fler tecken på depressivitet än de sedvanliga diagnoskriterierna.
  • I långtidsuppföljande studier är lindrig depressivitet associerad med högre direkta kostnader i både sjukvård och kommunal omsorg, liksom med lägre livskvalitet och sämre aktivitetsförmåga i vardagen, samt större sjuklighet och ensamhet.
  • Även om lindrig depressivitet i det personliga mötet ofta framstår som mindre dramatiskt än egentlig depression, så kan den sammanlagda effekten på sjukvårds- eller samhällsnivå vara lika stor, eftersom den lindriga depressiviteten är betydligt vanligare.

Möjliga förklaringar till ett sådant förhållande kan vara att personer med depressivitet och förhöjd dödlighet redan har dött tidigare i livet, eller att andra sjukdomar får relativt större betydelse i ålderdomen och att depressivitet så att säga statistiskt konkurreras ut av andra faktorer.

Det finns tecken till att äldre med psykisk ohälsa generellt missgynnas i sjukvården i förhållande till yngre, vilket innebär sämre hjälp och att det depressiva tillståndet kvarstår längre. Även om det generellt finns en brist på vetenskapliga behandlingsstudier av äldre – avseende depressivitet såväl som andra sjukdomar – så talar befintliga studier för att likartade behandlingsinsatser som för yngre vuxna kan hjälpa mot lindrig depressivitet hos äldre.

Några exempel på sådana behandlingar är samtalsbehandling i form av kognitiv beteendeterapi (kbt), problemlösningsterapi, antidepressiv läkemedelsbehandling, social aktivitet och fysisk aktivitet. Det görs även forskningsstudier på internetbehandling av äldre personer, med lovande resultat, men det behövs mer forskning för att kartlägga hur och när hjälpen bör erbjudas.

Sammantaget beskriver doktorsavhandlingen att lindrig eller subsyndromal depressivitet hos äldre personer ofta förbises, och att den är avgörande för hälsan. Förhoppningsvis kan framtida forskning också hjälpa oss att förstå när och hur insatser bör riktas till dessa personer för en bättre hälsa – av särskild betydelse när antalet äldre människor blir större i samhället.

Ref.
REFERENSER

Ludvigsson M (2018). Subsyndromal depression hos äldre äldre personer. Linköpings universitet. (Avhandlingen finns även i en engelsk version: Subsyndromal depression in very old persons.)

Mathers CD & Loncar D (2006). Projections of global mortality and burden of disease from 2002 to 2030. PLoS Med 3(11): e442.

Meeks TW et al (2011). A tune in ”a minor” can ”b major”: a review of epidemiology, illness course, and public health implications of subthreshold depression in older adults. J Affect Disord, 2011. 129(1-3): p. 126-42.

Rapp MA et al (2008), Depression predicts mortality in the young old, but not in the oldest old: results from the Berlin aging study. Am J Geriatr Psychiatry, 2008. 16(10): p. 844-52.

Kok RM & CF Reynolds 3rd (2017). Management of depression in older adults: A review. JAMA, 2017. 317(20): p. 2114 2122.

Bergman Nordgren L, Silfvernagel K & Andersson G (2018). Almstudien. Tillgänglig på www.iterapi.se/sites/almstudien/

Socialstyrelsen (2012). Äldres behov av psykiatrisk vård och stöd.

Fler artiklar ur temat

Depression och ångest har ökat

Den psykiska ohälsan hos äldre har ökat under de senaste tjugo åren. Sämst mår kvinnorna. Att inte längre kunna sköta sitt hushåll själv ökar risken för depression. Symtomen kan vara svåra att upptäcka och dölja sig bakom trötthet och viktnedgång.

Existentiella samtal – ett sätt att främja psykisk hälsa

Hur förebygger man psykisk ohälsa bland äldre personer och vad främjar den psykiska hälsan? Att i grupp tillsammans samtala om existentiella frågor kan vara ett sätt.

Kostens roll för välmåendet

Det finns flera intressanta samband mellan kostvanor och mental hälsa, men många frågor är fortfarande obesvarade. Att äta fisk och fiberrika livsmedel tycks dock vara viktigt för att bibehålla kognitiv funktion.

Ensamhet en riskfaktor

Känslor av ensamhet och negativa upplevelser i barndomen kan öka risken för att drabbas av depression i hög ålder. Vårdpersonal behöver därför bli bättre på att uppmärksamma äldre som känner sig ensamma eller har upplevt många negativa händelser i livet.