För personer som använder rullator eller permobil kan det vara svårt att ta sig fram i nybyggda hus och områden. Det kan handla om trappor och trösklar som finns på platser där inga nivåskillnader ska förekomma eller gemensamma utrymmen och miljöstationer som är olämpligt placerade. Detta trots att det finns regler för hur man undviker exkluderande lösningar när man bygger nytt.
Lilian Müller visar i sin avhandling hur det är möjligt att väga in mänsklig mångfald i alla skeden av planering och byggande och därmed bygga jämlikt och inkluderande. Hon har studerat planeringsprocesser och stadsbyggnadsprojekt i ett antal svenska kommuner, samt intervjuat kommuninvånare om deras användning och upplevelse av staden.
Enligt avhandlingen försvinner ofta tillgänglighetsaspekten redan i plan- och projekteringsfasen. Det betyder att samhällsaktörerna måste ha kunskap och vara pådrivande för att uppnå målen som tas fram redan i visionsstadiet.
Lilian Müller. Foto: Kennet Ruona
Varför missar så många att bygga tillgängligt när kunskapen finns?
– Det handlar om styrformer. Under de senaste decennierna har alltmer ansvar och inflytande flyttats över till byggbranschen medan de kommunala planerarnas roll har förändrats mot mer av ’möjliggörare’. Medan branschen främst ansvarar för sitt projekt och att skapa vinstintresse för sina ägare, riskerar viktiga samhällsmål att tappas bort om inte de offentliga aktörerna driver på för det. En annan faktor som har betydelse för varför det byggs som det gör, är rådande stadsutvecklingsideal med förtätning och trafikplanering med ’shared space’ där allt högre krav ställs på användarens funktionsförmågor, säger Lilian Müller.
Finns det några undantag?
– Det fungerar bättre vid ombyggnadsprojekt av kulturskyddade byggnader. Trots att äldre byggnader är betydligt svårare och oftare dyrare att skapa bra tillgänglighetslösningar i har man gjort det ändå. Här har det offentliga varit byggherrar och viktiga krav på ombyggnaderna ska vara öppna upp och tillgängliggöra för fler användare. Vid nybyggnad tappas ofta tillgänglighetslösningar bort, bland annat för att man inte tänkt in det från början vilket leder till sämre lösningar när frågan väl kommer på bordet.
Vilket är det viktigaste resultatet av din forskning?
– Resultaten visar på hur viktigt det är att planera för alla användare och verkligen belysa den mänskliga mångfalden från ett mycket tidigt stadium. Här kan universell utformning bidra till att aktörer tidigt måste samverka för att säkerställa samhällsmålen.
Vilka förändringar bör göras som reglerar nybyggnationer?
– Nuvarande byggregler skulle kunna räcka långt om de bara efterföljdes. Både byggbranschen och kommunernas bygglovshandläggare behöver mer kunskap om vad kraven på tillgänglighet och användbarhet betyder i praktiken. Kravställande, uppföljning och tillsyn måste också bli bättre från kommunernas sida. Byggherrar behöver ofta få tydliga måttangivelser för att kunna göra rätt. Det har funnits i bestämmelserna tidigare, men togs bort vid övergången till funktionskrav. Dessutom är reglerna nu på väg att försämras, då Boverket lagt fram förslag till förändringar som lägger allt ansvar på att veta och kunna på byggherren, genom att allmänna råd i byggreglerna tas bort.
