Merve Tunçer, som tillhör Örebro universitets äldreforskarskola Newbreed, har disputerat med en avhandling om äldre kvinnor med turkisk bakgrund i Sverige. När intervjuerna gjordes var de mellan 60 och 78 år gamla och hade bott här i genomsnitt i 40 år.
Forskningsfrågorna som ledde studien var: Hur konstruerar turkiskfödda kvinnor en känsla av tillhörighet efter nästan 40 år i Sverige? Hur har flytten till Sverige påverkat kvinnornas förståelse för genusnormer? Hur skapar de mening kring åldrande och omsorg i en migrationskontext? Och hur kan vi utforska den komplexa maktdynamik som skapats genom livsloppet hos åldrande migrantkvinnor.
– Äldre kvinnor från icke-vita och icke-kristna förhållanden framställs ofta som okunniga, förtryckta och passiva individer som inte hör hemma i Sverige. Tvärtom visar min forskning att de står emot både förtryck från familj och grannar och samhällets exkludering, säger Merve Tunçer i en nyhet på Örebro universitets hemsida.
Intervjuerna visar hur kvinnorna rör sig mellan traditionella könsnormer och jämställdhet, oberoende av hur traditionell bakgrund de hade från början. De visar också på ett viss mått av social rörlighet. Många som hade en bakgrund utan utbildning arbetade i arbetaryrken, medan andra hade gått på SFI och sedan fortsatt att studera. De var lärare, sjuksköterskor och administratörer.
De såg också flytten till Sverige som en viktig vändpunkt, som påverkat den starkt.
Det fanns också skillnader i hur man betraktar äldre personer i Turkiet och Sverige. Där tänker man ofta på dem som sköra och beroende av andra, samtidigt som de ses som sociala och till exempel får omsorg från anhöriga. I deras nya land tänker man oftare på äldre som självständiga, men ensamma.
– För dessa kvinnor är barn och barnbarn starkt kopplade till känslan av tillhörighet. De strävar efter att hitta en medelväg. De vill åldras självständigt med god hälsa samtidigt som de vill vara sociala och ha nära kontakt med sin familj och släkt, precis som äldre i Turkiet.
De är heller inte så förtjusta i tanken på att ta emot hjälp av äldreomsorgen.
– De ser ofta dessa alternativ som en sista utväg. Därför är det viktigt att vi har en mer flexibel äldreomsorg där vi också tar hänsyn till de kulturella aspekterna, säger Merve Tunçer.
