Coronakommissionen (2021). Sverige under pandemin – Volym 1 och 2 (SOU 2021:89).
Coronakommissionens skarpa kritik mot pandemihanteringen
Sena åtgärder, otillräcklig smittspårning och undermålig beredskap. Hanteringen av pandemin har brustit så pass mycket att det kan ha bidragit till den ökade dödligheten på särskilda boenden. Det visar Coronakommissionens andra delbetänkande.
I december 2020 konstaterade Coronakommissionen i sitt första delbetänkande att Sverige misslyckats skydda landets äldre personer från smittan. Nu lämnar kommissionen över sin andra delrapport, som riktar skarp kritik mot regering, förvaltningsmyndigheter, regioner och kommuner.
– Hanteringen präglas av senfärdighet, där personligt ansvar och frivillighet betonats i stället för mer ingripande strategier, konstaterade kommissionens ordförande Mats Melin under en pressträff.
De åtgärder som sattes in under tidig vår 2020 och som till större del bestod av allmänna rekommendationer var otillräckliga för att stoppa eller ens kraftigt begränsa smittspridningen.
Ett slående exempel på att kraftiga åtgärder sattes in för sent var att dödligheten för covid-19 fortsatte vara hög på särskilda boenden under pandemins andra våg.
– Det visar sig också att de boenden som hade störst dödlighet i covid-19 var de som var stora och som hade en hög personalomsättning. Det fanns inget som kan tyda på om kommunal eller privat regi var bättre i det avseendet, sa Mats Melin.
Överlag beskrivs den svenska pandemiberedskapen som undermålig. Smittskyddslagstiftningen var och är enligt Coronakommissionen otillräcklig för att hantera ett allvarligt utbrott.
Andra slutsatser som Coronakommissionen drar i betänkandet:
- Smittskyddet var decentraliserat och fragmenterat, vilket gjorde det svårt att veta vem som bar det övergripande ansvaret.
- Hälso- och sjukvården har gjort ett bra arbete med att på kort varsel ställa om och skalat upp vårdkapaciteten, men det har bidragit till en extrem belastning för de anställda.
- Bristande dataföring har gjort det svårt att övervaka pandemin och att utvärdera hanteringen i efterhand.
Läs delbetänkandet i sin helhet
Relaterat
Bostadsområde var inte avgörande för dödligheten i covid
Under coronapandemin kunde man se en högre dödlighet i socioekonomiskt svaga områden. En ny studie ifrågasätter nu om det verkligen är ett mönster som hade med covid-19 att göra.
Covid-19 ökade risken för hjärt-kärlsjukdom
En ny avhandling från Umeå universitet visar att covidsjuka har ökad risk för hjärt-kärlsjukdom så länge som sex månader efter infektionen.
Så anpassade sig Europas äldre till pandemin
En ny studie från Umeå universitet har undersökt hur Europas äldre befolkning anpassade sitt liv till covid-19-pandemin. Det visar sig att mönstren var liknande i olika länder och att ålder och kön, snarare än utbildningsnivå, spelade störst roll.
Fler nyheter
Goda råd inför framtidens finansiering av demensvården
Det behövs en tydlig plan, ökat samarbete och nya betalningsmodeller för att samhället ska kunna betala för behandling och förebyggande insatser av kognitiv svikt och demenssjukdomar när kostnaderna förväntas öka alltmer.
Så kan munvården bli bättre för personal och äldre personer
Munhälsa är en viktig del för äldres välbefinnande och allmänhälsa, men munvården brister ofta. En avhandling från Högskolan i Skövde visar att en digital utbildning ökar vårdpersonalens kunskap om äldres munhälsa – men det viktigaste är att personalen får lära…
Partnervårdare till demenssjuka drar det tyngsta lasset
Med sin doktorsavhandling kastar Marcus Falk Johansson nytt ljus över partnervårdare till demenssjuka, en grupp som gör ett stort jobb för sina närmaste.
