Ensamhet bland äldre migranter uppstår tidigt

Olika typer av ensamhet hos äldre personer kan leda till negativ fysisk och psykisk hälsa. Nu visar en avhandling från Malmö universitet att äldre migranters upplevelser av existentiell ensamhet är komplexa och kan uppstå redan när de är i migrationsprocessen.

– Existentiell ensamhet hos äldre migranter uppstår i skärningspunkten mellan migration, åldrande, brist på mening och kulturell tillhörighet – det som filosofen Karl Jaspers kallade för gränssituationer. I dessa livssituationer väcks något djupt mänskligt: en känsla av att vara ensam, inte bara socialt, utan på ett existentiellt plan, säger Jonas Olofsson, som har skrivit avhandlingen, till Äldre i Centrum.

I fyra delstudier har han intervjuat äldre personer, både migranter och icke-migranter, och vårdpersonal för att undersöka existentiell ensamhet ur olika perspektiv.

Resultatet visar att äldre migranters upplevelser av ensamhet är nära kopplat till förlust av det som tidigare har varit deras tillvaro, exempelvis språk, kultur och nära relationer. Men även reflektioner kring livsval, skuld över beslut som att migrera och tankar om döden bidrog till deras känsla av ensamhet.

De beskrev också ofta en inre tomhet som de inte kunde dela med andra. Samtidigt var det många som ville förstå och försonas med sina liv. Vissa hanterade ensamheten genom att omdefiniera vad som gav livet mening och glädje, medan andra fick hjälp genom att vända sig till sin tro eller religiösa gemenskaper.

– Jag blev överraskad över hur öppna deltagarna var. Trots att ämnet är svårt att prata om fanns det ett starkt behov av att dela med sig av sina erfarenheter. En deltagare sa: “Det här har jag aldrig berättat för någon. Det känns skönt att göra det!”.

Vårdpersonal upplever att de äldre migranternas ensamhet bottnar i främlingskap och hemlängtan. De berättar också att de har svårt att bemöta de äldre migranternas känslor på grund av tidsbrist och bristande kunskap om patienternas kulturella bakgrund.

– För att motverka existentiell ensamhet bland äldre migranter behöver vi arbeta på flera nivåer. Samhället kan skapa inkluderande mötesplatser, vården behöver bli bättre på att lyssna efter livsberättelser och existentiella behov, och anhöriga kan bidra genom att samtala om mer än bara det praktiska. Äldre migranter själva kan också hitta styrka i att dela sina erfarenheter och söka gemenskap.