Genom en så kallad forskningscirkel har Linda Lill, lektor i socialt arbete vid Malmö universitet, studerat den rasism som kan drabba medarbetare i omsorgsvardagen.
– Det handlar inte om direkta glåpord och hatuttryck, utan det är små kommentarer eller handlingar som är inbyggda i en vardaglig interaktion, säger hon i ett pressmeddelande.
Forskningscirkeln som kunskapsutvecklingsinstrument bygger på ett utbyte mellan forskare och praktiker, där ingen är mer expert än den andre på ämnet. De som deltar utgår från sina egna erfarenheter och forskarens roll är att vara en intresserad och lyssnande deltagare.
I den aktuella cirkeln samtalade åtta kvinnor med erfarenheter av rasistiskt bemötande inom äldreomsorgen. De beskrev sin utsatthet och berättade om hur de hanterade olika situationer som kunde uppstå på jobbet. Det handlade både om verbala uttryck och om känslan att bli behandlad som luft. Men de uttryckte samtidigt förståelse för de äldres uppträdande.
Enligt Linda Lill handlar det i grunden om ojämlikhet när vissa människor måste förhålla sig till hur de bedöms och behandlas utifrån sitt ursprung eller att de bryter på ett annat språk. En av deltagarna i forskningscirkeln använde självironi för att bemöta och förekomma kommentarer om sin hudfärg.
– Hon använder den humoristiska tonen för att ”mildra omständigheten” för de andra att hon är svart, säger Linda Lill.
Förhållandet speglas väl i antologins undertitel Hierarkier, diskriminering och strategier för jämlikhet. En av slutsatserna i Linda Lills studie är att cheferna borde bli bättre på att uppmärksamma och stötta de medarbetare som utsätts för vardagsrasism.
– Om det här hände på en annan arbetsplats så skulle en stor apparat sätta igång direkt. Men i äldreomsorgen står inte förkämpar för lika villkor på arbetsplatsen på barrikaderna precis. Istället är det den enskilde individen som tar ett mycket stort ansvar för den utsatthet i arbetet som vardagsrasismen skapar, säger hon.
