Olika mallar ger olika levnadsberättelser

Glenn Möllergren och Tove Harnett driver projektet Levnadsberättelser i äldreomsorgen: Utmaningar och möjligheter, vid Lunds universitet. Nu har de första data från studien publicerats i den vetenskapliga tidskriften Dementia. I artikeln har de gått igenom ett trettiotal mallar för levnadsberättelser som används i svensk omsorg. Och resultatet visar att det kunde finnas en större samsyn kring levnadsberättelserna och hur de ska användas.

– Vårdgivare inom demensomsorgen saknar gemensam uppfattning om vad levnadsberättelsearbetet är och hur det ska användas. Vår studie visar att mallarna som används ser väldigt olika ut hos olika vårdgivare. Då konstrueras helt olika versioner av omsorgstagaren, till exempel personen som fanns innan demensen, och personen som finns nu med demenssjukdom, säger Glenn Möllergren i en nyhet på forskarskolan SWEAH:s hemsida.

– Vi ser också en tendens att undvika frågor om sorgliga eller svåra livshändelser, vilket riskerar skapa omsorgstagare med en problemfri bakgrund. Mallarna bidrar till att skapa omsorgstagare som demensomsorgen klarar av att hantera, säger Tove Harnett.

Risken är att en person med demens kommer att bemötas väldigt olika, helt enkelt beroende på hur levnadsberättelsen ser ut, eller snarare beroende på hur mallen styr den slutliga levnadsberättelsen.

– Om den enbart handlar om preferenser och vanor i vardagen, som ifall en vill ha socker i kaffet till exempel, kommer personalen sakna viktig kunskap för att se hela människan, hantera oro och ångest. Och om mallen bara handlar om uppväxt, föräldrar och yrkesliv, kan det visa sig omöjligt för den enskilde att få en daglig omvårdnad som tar hänsyn till personlighet, livsstil och vanor, säger Tove Harnett.

I projektet arbetar de nu vidare med en studie om hur anställda ser på levnadsberättelsen som arbetsredskap.