Äldreomsorgen regleras av socialtjänstlagen som i huvudsak säger att individens behov ska avgöra vilken äldreomsorg den ska få. Lokala politiker kan dock ha stort utrymme att på egen hand bestämma vad som gäller eftersom svenska kommuner har ett starkt självstyre. Det skapar stora skillnader mellan kommunernas äldreomsorg, visar en ny avhandling från Linköpings universitet.
– Vi vet väldigt lite om vem som fattar beslut om stöd till äldre och på vilka grunder besluten tas när de fattas av chefer och politiker. Det är lite som en svart låda, säger Sara Wittberg, som har skrivit avhandlingen, i ett pressmeddelande.
Hon har studerat alla kommuners så kallade delegationsordningar. Där har de lokala politikerna bestämt på vilken nivå som olika typer av beslut ska tas: av politiker själva eller längre ner i organisationen.
I nästan alla kommuner regleras handläggarnas arbete genom utformningen av beslutanderätt och via riktlinjer. Hos vissa är riktlinjerna mjukt utformade och avsedda som stöd, medan de hos andra är tvingande. På en del håll detaljstyr politikerna allt, ner till antalet duschar och städtillfällen.
I var femte kommun är det inte handläggarna som fattar beslut om äldres behov av att flytta till särskilt boende.
– I vissa kommuner får socialarbetaren – som har kompetensen, träffar individen, bygger relation och förtroende – bara fatta beslut om 40 timmars hemtjänst, varefter en chef eller politiker tar över. I andra har de en beslutanderätt upp till 300 timmar per månad, säger Sara Wittberg.
Ett problem är hur riktlinjerna är skrivna. De kan strida mot rättspraxis eller bryta mot socialtjänstlagens intentioner om att individens behov ska avgöra. Skillnaderna mellan kommuner hänger ihop med ekonomi och politisk majoritet, visar avhandlingen.
Kommuner med mindre beslutanderätt för handläggarna har ofta lägre medelinkomst per invånare eller styrs av högerkoalitioner.
Sara Wittberg drar slutsatsen att både rättssäkerhet och likvärdighet kan påverkas av systemet. Det blir dessutom svårare för medborgarna att veta vem som ska hållas ansvarig och på vilka grunder beslutet tas. Nu föreslår hon att staten sätter en tydlig lägsta nivå för vilken äldreomsorg som kommunerna måste erbjuda. De behöver också bli bättre på att informera om hur beslut tas och hur äldre personer och andra kan påverka hur äldreomsorgen ska se ut hos dem.
