Sämst hemleverans för mest behövande

Både covid-19-pandemin och den allmänna utvecklingen mot ökad digitalisering av samhällstjänster har ökat efterfrågan på hemleverans av olika typer av varor. Men tillgången till tjänsterna är inte jämlik. En studie från forskare vid institutionen för teknikens ekonomi och organisation på Chalmers visar att marginaliserade grupper har sämre möjlighet att ta del av digitala hemleveranstjänster. Det skriver institutionen i en nyhet på sin webbplats.

– Det syns tydligt i vår forskning att digitala hemleveranstjänster har utformats för homogena marknadssegment – som unga stadsbor med medelhög till hög inkomst, säger docent Ivan Sanchez-Diaz, som har lett studien tillsammans med docent Ceren Altuntas Vural och professor Árni Halldórsson.

Forskarna gjorde en fallstudie i Västra Götalandsregionen, där de kopplade geografiska områden med demografiska indikatorer hos befolkningen. Uppgifterna analyserades tillsammans med täckningen hos ett antal hemleveranstjänster under våren 2020 respektive i april 2021.

– Uppgifterna från våren 2020 visade på ett misslyckande från marknadens sida. Den bristande tillgängligheten till de digitala hemleveranstjänsterna avgjordes av platsen, och den förvärrades med vissa demografiska egenskaper: en äldre befolkning, lägre inkomst och lägre utbildningsnivå, säger Ceren Altuntas Vural.

Enligt forskarna skedde de viktigaste förändringarna för apotekstjänster, som gick från 62 till 99 procent av täckningen i hemleveranser, och för mat som gick från cirka 40 till 60 procent i täckning.

– Logistiktjänsteleverantörer och företag som vill tillhandahålla hemleveranstjänster måste öka fokus på social hållbarhet, och se till att tjänsterna utformas på ett sätt som möjliggör tillgänglighet till varor även där vissa kundgruppers sociala status eller placering leder till vissa marknadsmässiga nackdelar, säger Árni Halldórsson.

Forskarna listar några viktiga lärdomar från pandemin som kan hjälpa företag att designa mer inkluderande tjänster:

• Att erbjuda icke-digitala alternativ för betalning eftersom inte alla har bank-ID.
• Leveranser till utlämningsställen är inte alltid tillräcklig för att ge bra tillgång, bland annat eftersom kan vara en utmaning för personer med begränsad rörlighet.

När förhållandena inte tillåter en kostnadseffektiv hemleveranstjänst bör det enligt forskarna finnas en offentlig eller social organisation som möjliggör hemleverans för mer marginaliserade grupper.

– Studiens slutsatser är viktiga också för beslutsfattare, särskilt för dem som utformar och upphandlar offentliga tjänster för äldre eller människor med andra former av begränsningar, säger Ivan Sanchez-Diaz.