Symptom, samsjuklighet och andra utmaningar för äldre med ADHD

Silke Fischer och Charlotta Nilsen från Hälsohögskolan i Jönköping och Karolinska institutet har gjort en litteraturstudie som sammanställer forskningen om ADHD bland äldre personer, för att undersöka symptom, samsjuklighet och utmaningar i livet. De hittade 17 artiklar som på något sätt besvarade forskningsfrågorna.

De vanligaste symptomen hos äldre vuxna var ouppmärksamhet, impulsivitet, hyperaktivitet och att vara oorganiserad. Äldre personer med ADHD kunde också uppleva exekutiv dysfunktion, vilket innebär svårigheter att planera, organisera och hantera sin tid. Alla symptom upplevdes inte som alldeles negativa. Hyperaktivitet var exempelvis kopplat till högre produktivitet i livet.

Studierna visade tydligt att ADHD-symptomen kvarstod genom livet. Några studier konstaterade att de tycktes hålla sig relativt oförändrade, medan andra studier kunde se att exempelvis impulsivitet och hyperaktivitet kunde klinga av något i intensitet i senare åldrar. Det fanns också studier som tydde på att symptomen påverkade studiedeltagarna mer i yngre åldrar.

Det tycktes också finnas ett samband mellan ADHD och kognitionsnedsättningar, där studiedeltagare exempelvis hade sämre arbetsminne. När det gällde mental hälsa var det relativt vanligt med depression och ångest, och det fanns också tecken på att depression hade större påverkan på deras kognitiva funktion.

Många äldre med ADHD påverkades eller hade påverkats starkt i sitt sociala liv. Det kunde vara svårigheter att behålla sina arbeten, svårigheter att göra karriär, men också problem med att behålla vänner och att sätta gränser. Att ha en stöttande partner kunde minska de negativa effekterna av diagnosen.

Flera studier kunde också visa resultat om upplevda positiv effekter. I en studie angav 46 procent av deltagarna högre grad av kreativitet, entusiasm och bättre fokus när de ägnade sig åt saker som intresserade dem. Att hitta sätt att hantera sin ADHD kunde leda till en större tålighet senare i livet. En studie kom fram till att äldre personer med ADHD oftare deltog i fritidsaktiviteter än andra. Att ha lätt att agera spontant sågs också som något positivt i högre ålder.

I diskussionsdelen skriver Silke Fischer och Charlotta Nilsen att det är värdefullt att anlägga ett livsloppsperspektiv på ADHD, då många faktorer under livet kan förändra hur diagnosen tar sig uttryck. Miljön i barndomen kan påverka symptomen mycket, samtidigt som olika copingstrategier ofta underlättar vuxenlivet. Det finns sedan en risk att pensionen leder till att man förlorar sina stödjande rutiner och sitt sociala liv, samtidigt som åldrandet gör att vissa symptom påverkar vardagslivet mer.