Den svåra vägen till användning av ny kunskap

Blicken föll på Äldres behov – en kunskapsöversikt och diskussion om framtiden (Äldrecentrum 2002). Den handlar om i vilken utsträckning offentliga åtaganden samvarierat med behov i befolkningen. Författarna Mats Thorslund och Kristina Larsson hade svårt att se ett tydligt samband mellan den äldre befolkningens behov och den faktiska utvecklingen av äldreomsorgens resurser. Jag blev nyfiken på ”diskussion om framtiden”. Tänk om det vore så lyckligt att vi i dag kunde konstatera att de kunskaps­luckor som författarna siade om var tilltäppta och att vi nu kunde gå vidare mot nya framtidsspaningar och utmaningar. Eller arbetar vi med att komma till rätta med samma problem som då? i boken läser jag om utmaningar med den demografiska utvecklingen, att allt fler ska vårdas hemma. Där står om ett ökande ansvar för anhöriga och utmaningar med äldreomsorgens arbetsvillkor. Författarna efterlyser kunskap och nya kunskapsperspektiv.

Ställer vi samma frågor som för arton år sedan? Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, publicerade i december 2019 en kartläggning av kunskapsläget för bedömning och insatser inom äldreomsorgen. SBU har även genomfört en översikt om äldrevård. I deras material kan vi orientera oss om forskningens inriktning de senaste åren. En framgång har varit att äldre alltmer inkluderas i forskning generellt. Inte i all forskning, men alltmer. Vid forskning på specifika diagnoser är det annars metodologiskt fördelaktigt att ha en så ren undersökningsgrupp som möjligt och då faller ofta äldre personer bort eftersom de många gånger har andra sjukdomar.

Vad gäller forskning om äldreomsorg ser vi att forskningsfrågorna har berört perspektiv på exempelvis behovsbedömning och uppföljning, stimulerande och upprätthållande insatser i både ordinärt och särskilt boende, hemtjänst som insats, insatser för att stödja kvarboende.
Det går alltså framåt! Men har resultat från dessa studier också fått fäste i praktiken och gjort skillnad för den äldre befolkningen? En fördröjning mellan publicerat resultat och praktisk användning finns, och den är naturlig. Men det tar i snitt hela sjutton år för forskning att nå ut i praktiken. Det är långt ifrån acceptabelt.

Forskare kan hjälpa praktiken att lättare ta till sig ny kunskap genom att göra resultaten mer tillgängliga. Henna Hasson, Laura Leviton och Ulrica von Thiele Schwarz har i BMC Medical research methodology (2020, 20:133) presenterat en modell för hur forskning kan göras mer användarvänlig. Om forskare när de publicerar artiklar adresserar fyra områden som praktiken kan ta hänsyn till för att omsätta deras resultat, anser de att forskningsresultaten snabbare kan komma brukare eller patient snabbare till del. Bland annat handlar det om att vara tydlig med vilka kärnkomponenterna är för interventionen, att reflektera över lämpliga implementeringsstrategier, att beskriva hur kontext kan påverka resultaten och att lyfta de resultat som verkligen har möjlighet att göra skillnad i praktiken.

Härmed efterlyses riktigt användarvänliga forskningspublikationer, så att resultat snabbt kan omsättas till kunskapsbaserad vård och omsorg, som möter de verkliga behoven.