Chefredaktören i yngre dagar i sällskap med bror. Foto: Mamma Yvonne

Min bror och jag

Hur är det att ha ett syskon med nedsatt hörsel? Med anledning av temat för senaste numret av tidningen är hörselnedsättning funderar Lotta Segelberg kring ljud som förvinner, hur det är att åldras med ett sinne som blir sämre, men också om elkriser och ny fiffig teknik.

Äntligen har vi nedsatt hörsel som tema. Visste du att en majoritet av alla som passerat 80 år har någon form av hörselnedsättning? Kanske blir det i framtiden lika vanligt att bära hörapparat som glasögon bland äldre.

Min bror föddes med en grav hörselskada. Våra föräldrar anade tidigt att något inte stod rätt till. Men på hörselkontrollerna gavs lugnande besked. Han är lite sen i utvecklingen påstod de. Som om det skulle kännas bättre. Det var ju så märkligt brukade min mamma berätta. Min bror hörde ljudet av pappas bil långt innan hon gjorde det, men han kom aldrig när hon ropade. Han pratade otydligt också. Ibland blev det lite kul. Vad har du på fötterna? frågade de vuxna. Kor blev svaret.

Att min brors hörsel nästan var perfekt i de låga frekvenserna, som från en bil, men obefintlig i de högre, var något våra föräldrar fick lära sig senare. När hörseln äntligen blev utredd och han fick hörapparat var han fem år.
Jag som hörde bra, men var lillasyster, tog ofta efter storebrors ord. I hans uttal saknades höga ljudfrekvenser som f, s och k. Mukler trodde jag länge att muskler hette. – Visa muklerna! hojtade vi.

Nu har bror min hunnit fylla 55. Hörseln har blivit mycket sämre på senare tid och även synen har börjat trassla. Hur ska livet bli som gammal när sinnena sviker? Det undrar min bror som nu går på utredning för att få cochleaimplantat. Bli lite robot, skojar vi. Men det är mycket som står på spel. Kanske kommer han inte att klara alla tester.

Hur ska han som alltid älskat musik, och även jobbat extra som dj då och då, kunna njuta av den sen? Implantatet förstärker bara talljud och det är många som upplever de nya ljuden som starkt obehagliga innan de vant sig. Hur ska då musiken låta?

Min bror och jag, vi har kramats av samma mamma, som Pontus och amerikanerna sjunger. Även jag ärvde min brors gamla nötta manchesterjeans som mamma lappat. Allt togs om hand och fick en ny chans under 70-talets energikris. När oljan var en bristvara och vi duschade i en snål stråle en gång i veckan, hade en ful billig lysrörsbelysning i köket och sjutton grader kallt inne för att spara på elen. I dagens energikris håller vi nere förbrukningen med ny teknik som ledlampor och smarta vitvaror.

Smart teknik nyttjas även i äldreomsorgen.

I reportaget om lampor som skapar dagsljus inne på äldreboendet, förklarar forskaren Arne Lowden hur belysningen ska pigga upp på boendet i Gävle. – Men det är ett himla slöseri med elen, att i dessa tider ha många lampor tända, sa 98-årige Ruben Selander, en av hyresgästerna. Men kanske är det ljuset som gjort honom så pigg trots hög ålder.

Av dessa två vise män lärde jag mig följande: att flytta närmare kontorsfönstret för den goda effekten av dagsljuset och att med lite gym varje dag får muklerna, förlåt musklerna, i min kropp leva uti kanske hundrade år innan de lägger ner.

Mer signerat

Alla drömmer om den goda sömnen

Vaknätter under småbarnsåren, snarkande partners och till sist åldrande och sjukdomar – var tid i livet har sitt egna sömnproblem. Om detta och…

Den sista resan, var den verkligen nödvändig?

Stiftelsen Äldrecentrums direktör Åsa Hedberg Rundgren ställer sig frågan: Måste man dö på sjukhus?

Var är debatten om kvinnors låga pensioner?

Många av dagens kvinnliga pensionärer lever under gränsen för relativ fattigdom. Forskaren Anna Gustafsson undrar varför pensionssystemet inte tar hänsyn till kvinnors historia…

Är det nu det vänder?

Åsa Hedberg Rundgren funderar på om samhället är mitt uppe i ett paradigmskifte, där alla aspekter av åldrandet äntligen ses som något naturligt.