Mod att vara nyfiken

Vi människor vill så väldans gärna passa in. Vi är sociala varelser som behöver varandra. Vi är beredda att kompromissa med oss själva, ibland kanske för mycket, för att bli accepterade i en gemenskap. För yngre personer kan en tuff miljö på jobbet i värsta fall kompenseras av andra gemenskaper, föreningar och grupper. Mötesplatser, där de kan slappna av och vara sig själva.

När vi blir äldre och beroende av vård och omsorg, blir vi mer utlämnade. Vi kan bli låsta av sjukdomar och kanske tappa sociala kontakter som bekräftade vår identitet. Grupperna och gemenskapen kan bli svåra att nå. Det här blir ännu mer påtagligt för dem som tidigare har känt sig diskriminerade i samhället, exempelvis äldre hbtq-personer, som det här numrets tema handlar om.

I en tillåtande och omhändertagande miljö är det lättare att vara öppen. Där finns det personer som frågar och lyssnar. Personer som är nyfikna på oss, oavsett vår etniska bakgrund, sexuella läggning, religion eller annat som påverkar vår identitet. De orkar och vågar se oss som hela människor.

Men för att vara nyfiken behövs tid och mod. Modiga­ politiker och chefer som fattar beslut om resurser och riktning för verksamheterna där likabehandlingsfrågan är självklar. Som möjliggör tid och mod för personalen.

Samtidigt hårdnar klimatet i omvärlden. Rättigheter som var självklara nyss kan börja ifrågasättas. Även hos oss i Sverige vittnar hbtq-personer om oro och rädsla ­för framtiden.

Trots det ser jag inte att vi har något val. Vi måste­ försöka vara modiga i det lilla, och så ofta vi bara orkar. Våga ställa frågor och lyssna på svaren. Våga stå kvar vid öppenhet och inkludering och rätten att bli om­händertagen som en hel människa. Med allt man bär på och allt man är.