Jag vill gärna bo kvar

Jag flyttade till en liten lägenhet för drygt två år sedan, efter en skilsmässa och när alla barn hade lämnat boet. Snart märkte jag att lägenheten var rätt mörk och att det drog kallt längs golvet på vintrarna. Jag saknade en uteplats eller balkong.

Men det fanns stora fördelar. Redan den första mulna höstdagen träffade jag ett gäng kvinnor utanför huset som frågade om jag ville följa med och bada. Det var föreningens badgäng, som går till en brygga tillsammans varje söndag under hela vinterhalvåret. Jag sprang in och hämtade handduken.

Efter några månader insåg jag hur nära jag hade till träning, trevliga kaféer och kommunikationer. Jag lärde känna fler grannar. Snart gjorde mörkret och avsaknaden av uteplats inte så mycket. Det finns ju en park med höga träd strax intill.

En flytt är alltid ansträngande. För att trivas samverkar många faktorer, inte minst gemenskapen i närområdet. Forskning visar att de flesta äldre vill bo kvar i sina bo­städer. Då är det inte bara viktigt att vi är goda grannar och trevliga medmänniskor.

Det är också viktigt att vi som samhälle satsar på det som är avgörande för trivsel: gemenskap och service i närområdet, grönska och tillgängliga utemiljöer för varma dagar samt möjligheten att ta sig in och ut ur bostaden på ett enkelt sätt.

För att lyckas med detta krävs också politisk vilja och handlingskraft, och i det här numret får vi läsa om flera goda exempel. Karin C Månsson, som också pryder omslaget för Äldre i centrum nr 3/2026, är arkitekten som fortsätter att utveckla i sin närmiljö som pensionär.

Hon och andra engagerade personer har också fått politiker att agera lokalt och lyfta in äldres perspektiv i samtliga politiska beslut.

Läs och inspireras!