Samverkan mellan praktiker och forskare

Samverkan sker på organisationsnivå och mellan enskilda personer – mellan myndigheter, organisationer och förvaltningar. I samverkan finns ett antagande om att det finns gränser och att dessa behöver överbryggas. Samverkan är en ständigt pågående process inom vilken olika intressen förhandlas och en samverkanspraktik växer fram över tid. Ett argument för samverkan mellan praktiker och forskare är ökad möjlighet till omsättning av forskningens resultat och att de görs mer relevanta för praktiken – praktikerna ökar sin forskningsförståelse och forskarna blir bättre på att kommunicera forskning. I artikeln används begreppet ”professioner” synonymt med personal/praktiker utanför akademin som arbetar på olika nivåer inom vård och omsorg.

Tilltron till att samverkan kan generera ny kunskap som enkelt kan omsättas i praktiken är mycket hög, men behöver nyanseras. Det behövs mer kunskap om hur, när och av vilka aktörer samverkan bör bedrivas. Motstridiga och naiva föreställningar om samverkan behöver synliggöras. Föreställningar kan baseras på organisationskulturer, förväntningar, åsikter och ibland på direkta motsättningar. Förslag om samverkan kan väcka oro, till exempel om att forskningens integritet kan äventyras medan man inom näringslivet kan vara rädd för att innovationer stjäls. Inom akademin skattas dessutom vanligen inte samverkan särskilt högt meritmässigt.

Flera faktorer kan försvåra samverkan, till exempel olika organisationskulturer och språkbruk, ojämlika relationer, snäva tidsramar och avsaknad av förtroende mellan deltagarna. Det går inte att förutse alla problem och hinder som kan uppstå. Samsyn och gemensam förståelse är förutsättningar för att bygga en helhetsbild och ett arbetssätt som alla kan stå för. Det krävs en vilja och förmåga att se problem och lösningar från andras perspektiv liksom ett förtroende mellan dem som samverkar. Samverkan bygger också till stor del på att de som deltar har en relativ frihet att agera utanför traditionella och formella gränser. Det finns en demokratisk aspekt i att samverkan ger ökat inflytande. Ett exempel på samverkan mellan organisationer är Forskningsplattformen för hälsa i samverkan vid Högskolan Kristianstad.

Forskningsplattformen har lång erfarenhet av att involvera intressenter i forskningen. Plattformen etablerades 2003 och är ett samarbete mellan Högskolan Kristianstad, Region Skåne och sju kommuner i nordöstra Skåne. De vetenskapliga studierna vid plattformen initieras av och bedrivs i samverkan med intressenterna. Det finns ett tydligt fokus på verksamhetsnära forskning och utveckling. Det innebär att forskningen genomförs i samverkan och med personer utanför akademin, till exempel professioner, seniorer eller anhöriga. Forskningen ska ha hög vetenskaplig kvalitet. I syfte att säkerställa en hållbar och långsiktig kunskapsutveckling i regionen inom hälsa, vård och omsorg ska resultaten vara möjliga att förankra och nyttiggöra i deltagande verksamheter.

Exempel på studier som drivits i nära samverkan med professioner är Aktionsorienterade studiecirklar med fokus på näring och ätande samt projektet Datorbaserad utbildning med fokus på näring och ätande. Projekten har syftat till att höja personalens kompetens inom näring och ätande och har genomförts dels inom kommunerna, dels på sjukhus i nordöstra Skåne. Ett annat exempel utgörs av projektet Preventiva hembesök till seniorer. Pre-H. Pre-H-projektet utgjorde det exempel som studerades när vi undersökte professioners erfarenheter av att vara involverade i forsknings- och utvecklingsprojekt.

Pre-H-projektet startade 2015 och genomförs i samverkan mellan forskare, professioner och mellan organisationer. Kommunerna önskade att med hjälp från forskningsplattformen skapa en gemensam modell för hembesöken. En styrgrupp med representanter från kommuner, primärvård och sjukhus tillsattes och koordinerades av en ordinarie och en biträdande projektledare från forskningsplattformen. Dessutom initierades en arbetsgrupp med hembesökare från kommunerna.

Samverkan har här bidragit till en standardisering av de preventiva hembesöken i samtliga kommuner, till exempel gällande urvalskriterier för besök och vilka frågor som ska ställas. Datainsamlingen har digitaliserats och en databas byggs upp till värde för både kommuner och forskare. Med hjälp av databasen kan kommunerna erhålla resultat över hembesöken för den period man väljer. Detta kan liknas vid sjukvårdens kvalitetsregister. Denna samverkan studeras även som en del i ett doktorandprojekt med det övergripande syftet att studera samverkan med professioner i forskning. Projektet utgör en del i UserAge-programmet, som undersöker involvering av personer utanför akademin i forskning inom åldrande och hälsa.

Professionernas erfarenheter visade att det som möjliggjorde framgångsrik samverkan var tillitsfulla relationer mellan personal och forskare som var grundat i likvärdighet, ömsesidig respekt och acceptans för varandras erfarenheter, kompetenser och kunskaper. För att komma överens och säkerställa att projektet skulle uppnå målen och var relevant för både forskning och praktik krävdes att både forskare och personal anpassade sig utifrån sina utgångspunkter. Personalen såg forskaren som en naturlig ledare för projektet. Ledaren hade en viktig roll i att underlätta samarbetet och hålla samman gruppen. Personalen hade en viktig roll i att stå upp för praktiken. De var förespråkare för att den nya kunskapen som togs fram i projektet skulle vara relevant och användbar i praktiken.

Forskarnas perspektiv på vad samverkan mellan forskare och professioner kan leda till, både för forskningen och praktiken, visar att samverkan kan inverka både på forskningsprocessen och resultatet. Samverkan mellan forskare och professioner är komplext och kräver anpassning av forskningsprocessen för att uppnå ömsesidigt lärande, tillämpbar och hållbar kunskap och berättigande av forskning inom åldrande och hälsa (se faktaruta ovan).

Utifrån professionernas perspektiv kan samverkan mellan forskare och professioner leda till utmaningar för professionerna i både deras relation till verksamheten och i deras relation till forskningen. Förutsättningar, till exempel stöd från chefer, påverkar professionernas involvering i forskning. Genom att engagera sig i forskning ökar professionernas intresse och engagemang för forsknings- och utvecklingsprojekt. Professionerna kan bidra med sin kunskap och genom samverkan överbryggas klyftan mellan praktiken och forskningen, forskningen blir användbar och leder till utveckling i praktiken vilket i sin tur gagnar de äldre personerna (se faktaruta nedan).

Samverkan mellan forskare och professioner i forsknings- och utvecklingsprojekt är komplex, kräver anpassningar från både forskare och professioner, samt bidrar till att forskningsresultat kan omsättas i praktiken. Vidare ökar medvetenheten om forskning hos professionen och kännedom om praktiken hos forskarna. Samverkan kan både underlätta och försvåra för forskning och praktik. Våra samlade erfarenheter visar värdet av att ha riktlinjer att förhålla sig till, att verka för samsyn och förhållningsregler så tidigt som möjligt i forskningsprojekt som inbegriper samverkan. Därför pågår arbetet med att utveckla ett ramverk användbart i forskningsprojekt där professioner och forskare samverkar. Vår förhoppning är att inom snar framtid ha tagit fram en vägledning som kan underlätta för forskare och professioner i framtida samverkansprojekt.