Existentiell ensamhet – äldres upplevelser och patientjournaler

I december disputerade Marina Sjöberg och presenterade sin avhandling Existentiell ensamhet hos sköra äldre personer – Äldre personers upplevelser samt dokumentation i patientjournalen. Där har hon studerat både hur de äldre själva upplever existentiell ensamhet, och hur den dokumenteras i patientjournalerna.

– Nästan alla upplever det, mer eller mindre. Sedan kanske man beskriva det på olika sätt. Vissa säger att de känner sig djupt ensamma, andra att de befinner sig i ett vakuum, säger marina Sjöberg i en intervju på Högskolan Kristianstads webbsajt.

Men de äldre berättade också om hur de hanterade ensamhetskänslorna, det kunde vara genom Gud, musik eller tillsammans med andra människor.

I sitt arbete med journaler kunde Marina Sjöberg konstatera att vårdpersonalen framför allt noterar det medicinska arbetet.

– Det betyder förstås inte att vårdpersonalen aldrig handskas med existentiella frågor. I vissa fall kan det snarare handla om att personalen väljer att inte notera dessa samtal, då de kanske upplevs som alltför privata.

När journalerna innehöll beskrivningar av existentiell ensamhet handlade det om oro, ångest, förtvivlan och smärta. Men det fanns också nämnt i andra sammanhang, de gånger en patient upplevdes som rofylld i stället.

– Det fanns båda delar, och man kan se sambanden mellan patientens känslor och personalens interventioner. Det växlade mellan ensamhet och gemenskap, oro och lugn, förtvivlan och hopp. Om man, som vårdpersonal, är medveten om detta kan man också bemöta den äldre med värdighet och respekt, säger Marina Sjöberg.

Hennes förslag är att självskattningsformulär i vården ska börja fokusera mer på känslorna vid sidan av de fysiska åkommorna. Det skulle kunna hjälpa personalen att upptäcka existentiell ensamhet.