Charles Kiiza Wamara har lagt fram sin avhandling Towards an indigenised social work practice to better address elder abuse and neglect in Uganda i socialt arbete, som en del av forskarskolan Newbreed vid Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete på Örebro univeristet.
I Uganda har det sociala arbetet påverkats starkt av en modernisering av insatser i spåren av en kommersialisering, urbanisering och globalisering av samhället. Även biståndsarbete och regeringsprogram för att stödja de mänskliga rättigheterna för äldre har byggt på principer som inte tar hänsyn till lokal kultur. De drabbas också av brist på resurser, då de inte involverar det lokala samhället.
I denna kontext har Charles Kiiza Wamara undersökt arbetet för att motverka övergrepp och misshandel av äldre personer i Uganda. Syftet har varit att förstå hur socialarbetare kan utveckla inhemska sätt att arbeta för att hantera dessa övergrepp. I den första studien genomförde han intervjuer med äldre personer om deras upplevelser av övergrepp. Det visade sig att de själva inte hade det västerländska perspektivet, som bygger på mänskliga rättigheter. Snarare hade de ett kulturellt perspektiv och de berättade om övergrepp som tidigare inte fått någon större uppmärksamhet, det kunde vara stöld av mark, anklagelser om häxkonst, av bli övergiven på sjukhuset, barn som lämnar barnbarnen hos sina föräldrar, och andra typer av aggressioner.
I intervjuerna med socialarbetare framkom det att de insatser som funnits främst fokuserade mot fattigdom, utsatthet och marginalisering och var terapeutiskt, korrigerande och kurativt inriktade. De gav stöd till försörjningsmöjligheter och läs- och skrivkunnighet, samt gjorde medlande insatser. Samtidigt saknades tydliga definitioner för vad som är ett övergrepp mot äldre personer. Det finns heller inga lagar som tar hänsyn till äldres situation, socialarbetare i allmänhet saknar gerontologisk kunskap, och har otillräckliga resurser. Övergrepp mot äldre är heller inte ett erkänt problem i samhället.
I avhandlingen föreslår Charles Kiiza Wamara hur ett mer inhemskt baserat socialt arbete skulle kunna se ut. Det handlar bland annat om att ta vara på lokala, kollektiva, sociala resurser för att främja lokala röster och ge samhällen verktyg att motverka ojämlikhet och orättvisor.
