Könsroller påverkar äldreomsorgens chefer

Karin Wastesson har disputerat med en avhandling i pedagogik vid Linköpings universitet, om vilka förutsättningar enhetschefer i äldreomsorgen har att utveckla sig. Forskningen bygger på intervjuer med 40 personer inom både kommunal och privat äldreomsorg. En del av resultatet som stod ut var hur mycket könsroller påverkar dessa chefers förutsättningar.

Män sågs exempelvis som mer kompetenta chefer, samtidigt som de var mer ensamma i sin roll som chef. De fick söka sig till högre chefer, eller medarbetare på arbetsplatsen. Kvinnorna däremot hade närmare kontakt med kollegor på samma nivå.

– Det går ju inte att hitta en kompis bland medarbetarna på samma sätt, även om man kan samarbeta. Då kan det också bidra till att männen slutar, säger Karin Wastesson i ett pressmeddelande.

Kvinnliga chefer hade också ofta en förutfattad mening av männen bara tagit sitt chefsjobb som ett sätt att gå vidare i karriären, vilket gjorde att de inte kände sig lika motiverade att komma dem nära.

Samtidigt fanns det en stark bild av hur en kvinnlig chef ska vara.

– Det är ju att man ska vara lite av en matriark. Att man ska var hård och rättvis, men empatisk samtidigt. Det är ett sorts machoideal för kvinnor, säger Karin Wastesson.

Dessa krav, som på många sätt motsäger varandra skapar en tuff arbetssituation, där tiden att utvecklas i sin roll minskar, något som kan förklara att det är en stor omsättning på chefer och många sjukskrivna i äldreomsorgen.

Det märktes också av ett visst ointresse uppifrån, så länge verksamheten klarade att hålla sin budget.

– Man värderar inte den här kvinnligt kodade verksamheten. Hade de högre cheferna lyssnat mer hade det kanske inneburit att man behövt tillföra mer resurser, engagemang och tid. Det finns enhetschefer som påtalar den här könsdimensionen ganska tydligt. Men de säger att när de ställer krav, då uppfattas de som bitchiga, inte som pålästa eller som experter, säger Karin Wastesson.