Rasism vanligt inom svensk äldreomsorg

Personal på äldreboenden utsätts ofta för rasistiska uttryck, aggression och skepticism på grund av sin hudfärg. Personer som är mörkhyade är särskilt utsatta och får höra att de bland annat är otillförlitliga och smutsiga. 

Det visar en kvalitativ intervju- och observationsstudie som genomförts av Palle Storm, universitetslektor vid institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet, och Ruth Lowndes, forskare vid York universitetet i Kanada, som har undersökt hur personal på äldreboenden i Sverige och Kanada hanterar och upplever rasistiska händelser. De studerade också vilka förutsättningar arbetsplatserna hade för att minska rasismen.

Resultatet visar att personalen försökte acceptera, bortförklara eller omorganisera arbetet när rasistiska situationer uppstod. De som bortförklarade uttrycken menade att de äldre led av kognitiv svikt eller var uppvuxna under en tid då invandring var begränsad.

Det ledde till att denna form av rasism inte sågs som lika allvarlig som den som personalen mötte utanför arbetsplatsen eller från de äldres anhöriga, något som var gemensamt för båda länderna, står det i den vetenskapliga artikeln. 

Däremot betonade cheferna i Sverige att de mörkhyade i personalen inte skulle behöva bli kränkta på arbetet. Samtidigt fanns det mer tid för personalen och de äldre att lära känna varandra, vilket kunde bidra till att de äldres misstro minskade. Om det ändå inte fungerade kunde cheferna snabbt omorganisera arbetet så att medarbetarna inte behövde hjälpa dem som inte ville ha deras hjälp. 

För att minska misstron mellan de äldre och personalen behöver arbetsplatser tillämpa större handlingsutrymme för arbetarna, mer tid och kontinuitet och markera att rasistiska situationer inte hör till verksamheten när de uppstår, skriver Palle Storm och Ruth Lowndes i artikeln.