Civilsamhället har blivit allt viktigare för den offentliga välfärden och när det gäller att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre personer. Det visar en ny rapport från Linköpings universitet.
– Civilsamhället, genom dess frivilligorganisationer och volontärer, har en stark lokal kunskap, en stark lokal förankring och kreativ kraft i att nå ut och komma på arbetssätt samt aktiviteter som passar frågan och passar de ensamma personerna. De skapar viktiga relationer som är särskilt betydelsefulla, säger Ann-Charlotte Nedlund, forskare vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Rapporten bygger på 42 intervjuer med tjänstemän, politiker och volontärer i tre kommuner i Östergötland. Det som framkommer är att kommuner använder tre former, eller strategier, i sin samverkan med civilsamhället.
I strategierna har kommunen inte bara olika roller, utan arbetet utformas också på olika sätt. Arbetet utgår från kommunens organisation, civilsamhällets funktion, förutsättningar och synsätt kring kommunens välfärdsuppdrag.
– Hur nära samarbete man vill ha, vilket ansvar det offentliga ska ta och hur samhället som helhet bör organiseras är frågor som det kommunala styret kan ställa sig när man planerar för samverkan med civilsamhället, säger Daniel Boëthius, doktorand vid Linköpings universitet.
Samverkansformerna har några gemensamma utmaningar, bland annat otydlig gränsdragning mellan kommunens lagstadgade ansvar och frivilliginsatser, liksom en risk att civilsamhällets arbete försvåras av överbyråkratisering.
Men för en hållbar samverkan finns vissa grundläggande behov, visar studien som rapporten bygger på. Många av behoven handlar om att vara verksamma lokalt.
– Anpassa samverkansstrategin efter lokal kontext och civilsamhällets kapacitet. Kommuner behöver också utgå från vilka resurser som civilsamhället eller frivilligorganisationerna har och hur de lokala nätverken ser ut. Kommunerna kan också erbjuda lokaler, ekonomiskt stöd och andra strödstrukturer som underlättar nätverkande och skapar tillit mellan parterna. Tilliten är central och respekt för att de är just frivilligorganisationer. Det handlar om frivilligas engagemang, säger Ann-Charlotte Nedlund.
