Hundra år av uppgång – och fall?
Offentlig hjälp och vård i hemmet fyller jämnt sekel. En verksamhet värd att fira!
Offentlig hjälp och vård i hemmet fyller jämnt sekel. En verksamhet värd att fira!
...som 2018 disputerade på en avhandling om kön, hudfärg och språkbarriärer i äldreomsorgen.
Med uppföljaren till hyllade debuten Jag ska egentligen inte jobba här har Sara Beischer skrivit ett underhållande och tankeväckande debattinlägg om hur vi skapar en mänskligare äldreomsorg.
Det har blivit alltmer betydelsefullt för äldre personer att ha resursstarka anhöriga som kan tala för en. Forskningen har också visat att anhörigas roller och funktioner har blivit fler.
Anhörigstöd utgör en liten del av det svenska omsorgssystemet. Det finns anledning att vara kritisk till de stora skillnaderna i kvalitet och variationerna mellan kommunerna.
Det går att stötta anhöriga med annat än växelvård och avlösning. Utbildning i läkemedelshantering, lyftteknik och att få en höj- och sänkbar säng kan göra så att anhörigvårdarskapet upplevs som mindre ohälsosamt.
Många äldre som får omsorg eller vård är samtidigt själva givare av stöd, till barnbarn eller via föreningslivet. Därmed är de även en resurs i samhället som behöver stöttas bättre i den komplexa situation de befinner sig i.
I Sverige avses med äldreomsorg vanligen den mindre del som de offentliga insatserna utgör. Gerdt Sundström tar ett större grepp om hela omsorgen, dess olika delar och gränsöverskridanden dem emellan, i ett tidsperspektiv.
I ungefär varannan kommun kan man välja hemtjänstutförare och i var tredje finns äldreboenden i privat regi. Frågan är om kommunernas varierande inställning till marknadiseringen innebär ojämlika villkor för äldre människor i olika kommuner och med olika social bakgrund.
De omkring 270 nya vårdcentraler som etablerats i och med vårdvalsreformen inom primärvården har mest gynnat dem som har mindre vårdbehov. För äldre med komplexa behov har det blivit svårare med samordning av vården.