Fotgängare skadas mest i trafiken

Att gå är en fysisk aktivitet som ger ett viktigt bidrag till ökad folkhälsa. Även i ett transportsystem är man oftast fotgängare under någon del av färden.

Att kunna röra sig fritt i samhället är viktigt också för äldre och för att det ska vara möjligt måste arbetet för en ökad trafiksäkerhet gå hand i hand med arbetet för bland annat ökad trygghet och tillgänglighet.

Fotgängare är den näst största gruppen som råkar ut för trafikrelaterade dödsfall i Sverige. Bland de skadade trafikanterna i Sverige är fotgängare i fallolyckor i vägtrafikmiljön den största gruppen, som står för nästan hälften av olyckorna med flest allvarliga, långsiktiga konsekvenser.

En fallolycka definieras i dag inte som en vägtrafikolycka, men de försvinner lätt i statistiken eftersom inget fordon i rörelse är inblandat. Under de senaste tio åren har ungefär 10 000 personer skadats i personbil per år, jämfört med 12 000 per år i fallolyckor, detta enligt statistik från Transportstyrelsen.

En studie från Karlstads universitet visar att var fjärde skadad fotgängare i fallolyckor får skador med långsiktiga konsekvenser. Studien visar också att fotgängare har 19 gånger större risk att skadas allvarligt med långsiktiga konsekvenser i en fallolycka än vid en påkörningsolycka. Här är kvinnor och personer över 65 år överrepresenterade, där 70 procent av de fotgängare som skadas allvarligt i fallolyckor är kvinnor.

Platser där olyckorna inträffat fördelar sig på gångbana/trottoar (30 procent), gatu- eller vägsträcka (29 procent), gång- och cykelväg (24 procent), separata bilparkeringsplatser (åtta procent) och i korsningspunkter (fyra procent). Sammantaget kan konstateras att över hälften av olyckorna sker på platser separerade från motortrafik (54 procent).

Tre av fyra fallolyckor, där någon skadas, orsakas av halka eller ojämna trottoarer och vägar. För halkolyckor på grund av is och snö kan vi se stora skillnader över landet, med färre olyckor i söder och fler i norr (40 procent i Götaland, 60 procent i Svealand och nästan 80 procent i Norrland).

60 procent av alla fallolyckor i trafikmiljö sker när det ligger snö och is på gångytan, och ungefär tio procent av olyckorna orsakas av lövhalka, grus eller ojämnheter på gångytan. Detta betyder att majoriteten av fallolyckorna, med rätt åtgärder, kan förhindras.

2020 antog regeringen ett etappmål om en halvering av antalet omkomna och en 25-procentig minskning av antalet allvarligt skadade till år 2030.

I ett initiativ från den nationella Gruppen för nollvisionen i samverkan, har ett aktörsmål formulerats: Antalet allvarligt skadade till följd av fallolyckor inom vägtrafiken ska minska med minst 25 procent mellan år 2020 och 2030.

Aktörerna i Gruppen för nollvisionen i samverkan är Trafikverket, Transportstyrelsen, SKR, Polismyndigheten, Arbetsmiljöverket, NTF Fyrbodal, Göteborgs stad, Stockholms stad, Umeå kommun, Sveriges trafikutbildares riksförbund, Folksam och informationssappen SAFER.

Utvecklingen av antalet allvarligt skadade i fallolyckor följs upp löpande, precis som för andra trafikantgrupper. I aktionsplanen för säker vägtrafik för 2022–2025 beskrivs åtgärder för fallolyckor i ett särskilt avsnitt om säker gångtrafik.

Utöver mänskligt lidande utgör fallolyckor en kostnad för samhället på cirka 3,2 miljoner kronor per olycka enligt värdering som man har gjort i Analysmetod och samhällsekonomiska kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 7.0. Med 12 000 skadade per år blir den totala kostnaden närmare 40 miljarder kronor. Att satsa på bättre vinterväghållning för fotgängare är samhällsekonomiskt lönsamt, påvisar flera oberoende studier.

För att kunna minska omfattningen av fallrelaterade skador hos fotgängare på ett systematiskt och långsiktigt sätt borde gångtrafik betraktas som en del av transportsystemet, ur ett hela resan-perspektiv. Problemet måste tacklas från flera olika håll: dels genom fallpreventiva åtgärder (minska fallrisken) och dels genom skadepreventiva åtgärder (minska skaderisken).

Exempel på fallpreventiva åtgärder är:

• förbättrad utformning (underlag med god jämnhet, synbarhet och väggrepp),
• förbättrat drift och underhåll (halk- och snubbelbekämpning),
• vård och omsorg (säkerställa god synskärpa, styrke- och balansträning),
• utbildning och information (halkvarning),
• men även personlig utrustning (greppsäkra skor och tekniska hjälpmedel som kan fallriskvarna).

Det finns flera pågående forskningsprojekt, såsom Barmark, Sakta i backarna, och PROSAFE. Exempel på skadepreventiva åtgärder är ökad användning av falldämpande material i till exempel kroppsskydd eller underlag. Även här pågår flera forskningsprojekt, exempelvis PROSAFE.