Det kronologiska åldrandet är inte det enda svaret till varför människors sexuella aktiviteter minskar med tiden. Med den här artikeln vill vi ge svar på vilka bakomliggande faktorer som påverkar hur sexualiteten förändras över tid. Vi utgår från vår bok Intimacy and ageing från 2017, som skildrar äldres sexuella erfarenheter i ett livsloppsperspektiv för personer födda mellan 1919 och 1948.
Vi använder data från en enkät 2011 besvarad av 60–90 åriga svenskar och en samtida intervjustudie med personer i samma ålder som inlett en ny parrelation efter 60 års ålder.
De berättar att en restriktiv sexualmoral rådde under deras uppväxt. Sex sågs som en del av äktenskapet och man skulle vänta med sin sexuella debut tills man hade gift sig. Preventivmedel var otillgängliga och illegala i Sverige före 1949, sexualundervisning i skolan blev obligatorisk först 1955 och homosexualitet var olagligt fram till 1944 och betraktades som en sjukdom. Risken för oönskade graviditeter och oäkta barn var stor. En man född 1927 berättar:
”En sexuell relation var först efter giftermålet. Det var väldigt tabubelagt. Min käre far höll en lång predikan om att ’du får inte ställa till det för dig eller någon annan’. Då fanns inga p-piller. Kramar kunde man utbyta och kyssar och smekningar, men längre än så var det inte.”
Men även om sexuell återhållsamhet och försiktighet före äktenskapet förespråkades, var det få som följde de moraliska direktiven. Enkätstudien visade att nästan alla, 93 procent, hade debuterat sexuellt innan de varit gifta, även om det i många fall var med den som senare blev deras make eller maka.
Som en konsekvens av det sexuella tabut under uppväxtåren, hade många äldre dåliga sexuella erfarenheter från sina första äktenskap. Speciellt kvinnor beskriver att de inte visste vad de kunde förvänta sig sexuellt. Vissa beskriver sex i första äktenskapet, inte som en njutning utan som en plikt, likt andra hushållssysslor. Sex var något de ställde upp på, något som gjordes med dem. Många män berättar i stället om hur deras fruar i första äktenskapet tidigt förlorat intresset för sex. Ett stort antal, oavsett kön, vittnar om att det var först i senare relationer de förverkligade sig sexuellt.
Under 1960-talets slut och i början av 70-talet inleddes den sexuella revolutionen. Restriktiva sexualnormer blev utmanade och sex sågs inte längre som enbart ett sätt att alstra barn utan som njutning och självförverkligande, något alla hade rätt till. Intervjupersonerna upplevde den sexuella revolutionen som unga vuxna. En kvinna född 1942 berättar:
”Det var ju inte farligt på min tid, det var nästan naturligt om man träffade någon att man älskade. Det fanns inga tabun… Vi 40-talister har ju fått vara med om väldigt mycket, från att det var tabu i skolan att tala om sex till hela den här friheten.”
Många intervjupersoner var redan gifta vid tiden för den sexuella revolutionen. Deras förväntningar på senare intima relationer blev påverkade av den sexuella revolutionens idéer om sexuellt självförverkligande, oavsett om de själva deltog i revolutionen eller inte. Som en kvinna född 1944 uttrycker det:
”I dag får ju kvinnor ta plats [sexuellt]. Det fick man inte förr. Man skulle vänta på att få tur. I dag är det nästan tvärtom: jag har godispåsen och kan välja.”
De äldre är positiva till att sex separerats från äktenskapets tvångströja. Samtidigt är deras intresse svagt för helt fria sexuella relationer. Vår enkät visar att en majoritet av äldre svenskar ansåg det oacceptabelt att ha sex utan kärlek. Liknande attityder finner man i forskning från både USA och Storbritannien. I våra intervjuer uttrycker både män och kvinnor istället ett ideal som vi kallat en kärleksideologi: Man kan ha sex med vem man vill – så länge det sker i en monogam kärleksfull relation.
Den sexuella aktiviteten brukar minska med åldern, men enligt sexologisk forskning är åldrandet i sig inte den främsta förklaringen, utan ohälsa och parrelationens dynamik. I långvariga relationer minskar ofta det sexuella intresset över tid, men liberala värderingar gör det mer accepterat att både avsluta och inleda nya parrelationer sent i livet. Det har varit ett vanligt antagande att äldres nya parrelationer främst handlar om vänskap, inte sex, men våra intervjupersoner ser sex som en naturlig del av en romantisk relation och sexuell attraktion som en förutsättning för att inleda en sådan. En kvinna som träffade sin särbo på internet beskriver:
”Jag hade ju ingen aning om det kunde uppstå attraktion… Jag hade skrivit: ’både fysisk och psykisk närhet om möjligt’… Det var ju det jag sökte. Jag sökte inte bara en vän att gå på teatern med.”
Om man inleder en ny parrelation tenderar det, som i alla åldrar, att ge en sexuell nytändning. Våra intervjupersoner beskriver sitt sexliv som aktivare och mer tillfredsställande än i sina tidigare relationer. En man beskriver samma sexuella passion i sin nya relation på äldre dar som i början av sitt första äktenskap i 20-årsåldern:
”Min första fru var en underbar älskarinna… När hon passerade klimakteriet lessnade hon på sex, och det hade definitivt inte jag gjort… Det blev mer ett vitt äktenskap. Och jag trodde väl att med åldern blir det så att förälskelse övergår i kärlek som övergår i symbios. Man blir mer som ett syskonpar. Men sedan träffade jag henne [nya partnern], och hon är lika kåt som jag och vi har helt underbart samliv.”
Medan kvinnorna i sin ungdom uppmanades vänta med sex tills de var gifta och inte ta egna sexuella initiativ beskriver de sig i ålderdomen som aktiva sexuella subjekt. En kvinna född 1934 beskriver att hon inte ”känner igen sig själv” när hon aktivt tar sexuella initiativ i sin nya relation:
”Tredje eller fjärde gången vi var ute kysste han mig på mun… Då hade jag en tunn kofta. Så tog han mig lite på brösten. Då tog jag undan koftan, så att han skulle riktigt kunna ta mig på brösten… De första försöken till samlag gick inte bra alls. Det behövdes en tid med mycket hjälp som gjorde att han blev självgående.”
Många äldre män får erektionsproblem, men dessa behöver inte vara kroniska. Flera män i vår studie hade trott att de var impotenta och att detta var en del av det naturliga åldrandet. Men när de träffade sin nya partner upptäckte de att deras föreställda impotens var en konsekvens av ett långvarigt uppehåll från sex i deras tidigare äktenskap. En kvinna berättar:
”Jag behövde hjälpa [min sambo] i början. Därför att hans fru hade slutat med [sex] i 20 års tid. Han hade varit övergiven, så han trodde inte sig själv om nånting. Och då kan en mogen kvinna hjälpa… Det var ju inget fel på honom. Han hade bara varit svältfödd så länge.”
Många äldre kvinnor har problem med torra och sköra slemhinnor eller har tappat intresset för sex. Också i vår studie berättar kvinnor om en rädsla för att kroppen inte ska fungera sexuellt när de träffar en ny partner. Vissa oroar sig också över hur deras åldrande kroppar kommer uppfattas. En kvinna beskriver detta:
”När man är 60 plus och möter en ny relation funderar man hur man ska bli uppfattad. Kroppen är ju inte som en 20, 30, 40, 50-åring längre… Man är blyg och lite rädd och undrar hur ska det här gå… [Men rädslan] försvinner när man har visat upp sig. Då finns det inte mer att dölja… Jag har aldrig blivit så uppskattad och haft ett sånt roligt sexliv som jag har nu.”
Samtidigt visar mycket sexologisk forskning att äldre ofta har en mer avslappnad attityd till sex och över lag är mindre oroade för sitt sexliv. Det som kan vara ångestfyllt för medelålders är det inte nödvändigtvis för äldre.
Med ökad ålder följer ofta ohälsa som i sin tur kan påverka den sexuella lusten och förmågan. Speciellt erektionsproblem har visats påverka sexlivet i parrelationer. Flera intervjupersoner beskriver en omprioritering av sexlivet, från penetrerande sex och orgasm till sex som fokuserar beröring, smekning och kramar. En 78-årig kvinna beskriver hur sexualiteten förändrats för henne:
”Känslan att vara behövd, att han vill vara med mig och att jag får krama honom, smeka honom… Egentligen tror jag inte att jag skulle bry mig om precis det där sexuella, men nu råkar vi ha det fortfarande. Men det är inte för mig viktigt, att få orgasm. Däremot är det hemskt viktigt att han vill ha mig.”
Nästan alla våra intervjupersoner beskriver att sexlivet är en viktig del av deras parrelation. Dock är inte ett aktivt sexliv nödvändigt för parrelationen i framtiden om deras hälsa eller andra omständigheter skulle förändras.
En viktig förklaring till bristande sexuell aktivitet hos äldre är att man inte har någon partner. Kulturella föreställningar styr dessutom vad som tolkas vara ett minskat sexuellt intresse eller aktivitet. Därför är det viktigt att betona att sexuell aktivitet inte har någon naturlig åldersmässig slutpunkt, utan kan vara en källa till ett gott åldrande sent i livet.
