Autofiktivt åldrande
”Man borde ge fan i att bli gammal. Snart kommer dom värre krämporna. Livet avpolletterar en. Gjort ditt, tack så mycket.” (Ulf Lundell)
”Man borde ge fan i att bli gammal. Snart kommer dom värre krämporna. Livet avpolletterar en. Gjort ditt, tack så mycket.” (Ulf Lundell)
En skickligt berättad dansk historieskrivning visar både likheter och skillnader jämfört med svensk omsorgsverksamhet.
En ny bok inventerar forskning och mer eller mindre vidlyftiga projekt för att förlänga livet. Men är det snarare att leva bättre och med mening som är det viktigaste?
En bra orientering om aktuella förhållanden kring biståndshandläggning inom äldreomsorgen, där varje kapitel skulle kunna utvecklas och fylla en egen bok.
Linnea Swedenmarks debutdiktsamling är vacker och rörande – men ger också glimtar av det som många års forskning om hemtjänstens arbetsvillkor alltför tydligt har lyft fram.
Berättelsen om Mia Marias och Nisses turer i vården och omsorgen bör bli kurslitteratur, nyttig även för tjänstemän och politiker i kommunerna och självklar läsning för dem som arbetar med stöd till anhöriga.
En forskningsantologi med mersmak ökar medvetenheten om dagliga problem med att åldras i ett samhälle under snabb omvandling.
Serieskaparen Paco Roca tecknar livet på ett spanskt ålderdomshem med både mörker och dråpliga berättelser – och den värme som växer fram där närminnet sviker men stunden har sin egen betydelse.
”Inget är så mystiskt som att bli gammal” skriver Ulf Lundell i sina dagboksbetraktelser i Vardagar-serien: böcker att läsa med nyfikenhet kring temat åldrande och manlighet.
En nyutkommen bok uppmärksammar att forskningen i större utsträckning behöver visa intresse för mäns erfarenheter av att bli äldre.