Både positivt och negativt med robotdjur inom äldreomsorgen

Över hälften av Sveriges kommuner har köpt in sällskapsrobotar som liknar hundar eller katter till sin skepnad till sina äldreomsorgsverksamheter. Robotdjuren har viss rörelseförmåga, kan ge ifrån sig ljud och reagera på människor. De allra flesta finns inom demensvården, men det finns även några på korttidsboenden eller vanliga äldreboenden. 

Men hur det påverkar personalens arbete eller om robotarna ens är bra för de äldre utvärderas aldrig. Det visar en avhandling som Sofia Thunberg nyligen har lagt fram vid Linköpings universitet. Resultaten pekar också på att robotdjuren kan göra både nytta och till viss del skada. 

Hon har bland annat intervjuat beslutsfattare om hur de ser på de artificiella husdjuren. Det visade sig att de inte alltid betraktade robotarna som teknologi, utan mer som en sorts gosedjur som de hoppas kan avlasta vårdpersonalen – eller till och med göra att det behövs färre. Beslutsfattarna hade också förhoppningar om att robotarna skulle förbättra livskvaliteten för de äldre, vilket visade sig vara fallet.

Under nio månaders fältstudier på ett demensboende i Motala kunde Sofia Thunberg se att sällskapsrobotarna kunde betyda mycket för de boende. Personalen vittnade om att personer som inte sagt ett ord på flera år hade börjat prata med och om katten. För vissa hade robotdjuret en så pass lugnande effekt att de fick en lägre dos av lugnande mediciner. De bidrog också till ökad livskvalitet.

Samtidigt ökade arbetsbördan för personalen på grund av robotdjuren. Ibland var de tvungna att lägga undan katten, exempelvis om det uppstod bråk om vem som skulle ha katten i knät. En del äldre reagerade negativt på roboten, beroende på vilken typ av djur det var. 

Det uppstod också en del etiska utmaningar när de boende såg roboten som ett riktigt djur. Då var personalen alltid noggrann med att säga att det inte var fallet. Samtidigt var illusionen stark och sällskapsdjuret blev en del av gemenskapen. 

– Det blir lite som att hela avdelningen leker att det här är en riktig katt och det är många som köper in en kattlåda och matskål för att det verkligen ska se ut som att det är ett riktigt djur, säger Sofia Thunberg i ett pressmeddelande.

Hennes råd till kommuner som överväger att köpa in sällskapsrobotar är att fundera på varför de gör det, var robotarna används bäst och hur personalen kan få stöd i att utveckla arbetet med det nya redskapet. Hon rekommenderar också att det görs en behandlingsplan för varje individ.

– Man måste se till att det inte införs för mycket eller till för många, vilket kanske istället skapar oro. Det är inte alla som det fungerar eller passar för, säger Sofia Thunberg.