Stora regionala skillnader i fallolyckor

Fall är den typ av olyckor som leder till flest dödsfall och inläggningar på sjukhus. Socialstyrelsens presenterar nu sin statistik över 2019 och konstaterar av 69 343 personer lades in på sjukhus och 998 avled efter fallolyckor under året. Nivån är oförändrad jämfört med 2018, men olyckorna har minskat något sedan 2001, förutom bland män över 80 år. 58 procent var kvinnor och något mer än 70 procent var över 65 år. Av personer som avled var mer än 90 procent 65 år eller äldre.

– Cirka sex procent av alla 80 år och äldre var någon gång 2019 inskrivna på sjukhus för en fallolycka, säger Pernilla Fagerström, utredare på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.

Vanligast är att man halkar, snavar eller snubblar och en av de mest förekommande diagnoserna för dem som läggs in på sjukhus är lårbensfraktur.

– Äldre som har fallit en gång kan utveckla rädsla för att falla igen och därför minska sin fysiska aktivitet. Detta kan på lång sikt innebära både hälsorelaterade och sociala konsekvenser för den äldre, och även ökad risk för att falla. I år, med den pågående covid-19-pandemin, är det viktigt att inte glömma bort fysisk aktivitet och bra matvanor som ju är en viktig del för att förebygga fallolyckor. För att hålla avstånd kan man till exempel träna i hemmet eller utomhus, säger Michaela Prochazka, utredare på Socialstyrelsen.

Socialstyrelsens siffror visar även att det fortsätter att vara stora skillnader mellan länen i hur många som läggs in på sjukhus efter en fallolycka. Det är till exempel hälften så vanligt att man läggs in i Uppsala län jämfört med Gotland, även om skillnaderna minskar om man räknar in åldersstrukturen.

– Skillnaderna behöver dock inte bara bero på att det i vissa regioner finns en högre risk att drabbas. Beslutet att lägga in en person kan bero på organisatoriska och praktiska saker, som vilken vård och omsorg en kommun kan erbjuda eller avstånd mellan sjukhuset och hemmet. Det kan vara intressant för kommuner och regioner att studera statistiken, för att analysera vad skillnader kan bero på och jämföra förebyggande arbete. Det kan handla om regelbundna läkemedelsgenomgångar, snöröjning eller aktiviteter för äldre, säger Michaela Prochazka.