Trots att familjen är den viktigaste omsorgskällan belyses omsorgen om den äldre sällan ur den anhöriges perspektiv. Uppsökande verksamhet med fokus på samboende äldre innebär att man tidigt kan identifiera stödbehov hos anhöriga och bidra till stärkta omsorgsrelationer.
Betaniastiftelsen ger nu ut översättningar av informationshäftet ”Till dig som är närstående”, som är tänkt att bidra till god vård i livets slutskede.
Pågående, praktiknära forskning visar vägar att möta äldre personers existentiella funderingar vid livets slut.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att skapa ett underlag för att bidra till att stöd för anhöriga som vårdar eller stödjer närstående äldre personer ska vara mer tillgängligt och utformat efter behov.
Omsorgen i Sverige är ett överlappande projekt mellan främst det offentliga och de anhöriga. Med en bred definition av omsorg kan upp till halva befolkningen räknas som hjälpgivare. Bland dessa urskiljer forskningen tre tydliga hjälpgivarprofiler.
Det har blivit alltmer betydelsefullt för äldre personer att ha resursstarka anhöriga som kan tala för en. Forskningen har också visat att anhörigas roller och funktioner har blivit fler.
Anhörigstöd utgör en liten del av det svenska omsorgssystemet. Det finns anledning att vara kritisk till de stora skillnaderna i kvalitet och variationerna mellan kommunerna.
Många äldre som får omsorg eller vård är samtidigt själva givare av stöd, till barnbarn eller via föreningslivet. Därmed är de även en resurs i samhället som behöver stöttas bättre i den komplexa situation de befinner sig i.
Det går att stötta anhöriga med annat än växelvård och avlösning. Utbildning i läkemedelshantering, lyftteknik och att få en höj- och sänkbar säng kan göra så att anhörigvårdarskapet upplevs som mindre ohälsosamt.
Om ens partner drabbas av cancer kan man själv också behöva mera sjukvård, på grund av depressiva episoder, stressreaktioner och hjärtproblematik. Men äldre anhörigvårdare verkar inte söka sådan vård oftare än yngre.
